I Love My Music /shankar /CC BY
Das Llamas
Denna unika kvartett från Seatle, Washington har skapat sin egna punk genre. Med sångaren Kerry Zettels djupa Nick Cave röst som blandas med en oförutsägbar punkmelodi fylld med gitarrer, trummor och keyboards skapar Das Llamas deras egna sound som kan jämföras med the Monorchids hårda bakgrunds gittar och the Little Pink Dots udda melodier. Bandet startades 1999 genom att Kerry Zettle och Shawn Kock slog ihop deras duo med två andra killar, Nick deWitt and Nathen Johnson. De fyra killarna skapade Beehive Vaults, men det tog bara några månader innan bandet splittrades. Efter det bytte Zettle och Kocks namn till stabmasterarson, efter Chris Rocks karaktär i CB4, och åkte runt på tunré i USA. Deras trummis slutade efter ett tag, och de två killarna beslöt sig att börja om från början ännu en gång och döpte om sig till Das Llamas. Deras låtar är en form av punk med en hel rad olika knastriga låttexter.
Rekommenderad låt: $1,000,000
Mumford & Sons
År 2007 startade Marcus Mumford, Ben Lovett, WInston Marshall och Ted Owane bandet Mumford and Son. Deras förklaring till varför de heter just Mumford and Sons är att de tyckte att det lät som om det vore namnet på en gammal familjefirma. Tillsammans med bland annat Laura Marling, Jay Jay Pistolette och Noah and the Whale bildade de “The West London Folk Scene” som helt enkelt består av det nya intresset av folk musik runt om i västra London. Bandet spelar, som du kanske förstår, alltså folk musik som de själva kallar “Folk’n’roll”. Med mandoliner, banjos, dobros, dragspel och massor av andra instrument skapar de deras egna bluegrass-melodier som stärker Marcus Mumfords starka röst. Deras skiva Sigh No More rekommenderas starkt. När du har blivit lite familjär med deras sound tycker jag att du borde kolla in deras singelplatta Mumford & Sons, Laura Marling, and Dharohar Project, där de tre banden som är nämnda i titeln blandar deras stilar och för samman olika instrument och röster. Det blir en väldigt cool effekt.
Rekommenderad låt: White Blank Page
Múm
Islands olika band är kända för deras unika stilar och Múm är inte ett undantag. Gunnar Örn Tyres, Örvar Póreyjarson Smárason, Gyŏz Valtýsdóttir och Kristin Anna Valtýsdóttir startade bandet 1997 när de fortfarande var tonnåringar. Efter tre album var det bara Tyres och Smárason kvar. Då fick de hjälp av Ólafur Arnalds (som för övrigt gör vacker instruemntal musik som solo artist), Hildur Gudnadōttir, Samuli Kosmien och Mr. Silla. I början av deras karriär använde de ljud och udda instrument för att experimentera med allt som har med musik att göra. Det blev en väldig variation mellan de olika låtarna, vissa innehåller bongotrummor, andra bar ljudeffekter. Genom att leka med de olika ljuden skapar bandet en otrolig värld för lyssnare. Världen kan i ena sekunden bestå av en visslande lärka i ett träd på morgonen och sen helt plötsligt så befinner man sig mitt inne i storstaden på en lördag kväll och hör alla fordon susa förbi och människors engagerande prat. Varje låt blir speciell. Variationen i deras låtar har inte försvunnit med tidens gång, men deras senaste album till exempel, Sing Along To Songs You Don’t Know, består bara av låtar med sång text, vilket är helt nytt för bandet. Och detta bidrar ännu mer till variationen mellan deras låtar. Och albumets namn är ett väldigt bra sätt att beskriva Múms unika låtar: man vill sjunga med, även om det inte finns någon text, när det är ens första gång att lyssna på deras låtar.
Rekommenderad låt: Hullaballabalú
Miranda Aldrin
m.aldrin-2012@djh.vrg.se