Imorgon smäller det! Efter ett års väntan är det åter julafton, den viktigaste dagen i julfirandet. Sverige är dock ganska ensam om att fira stort på julafton, det kan några av våra internationella lärare intyga. Nedan följer tre korta intervjuer om tankar kring julfirandet med tre av de många internationella lärarna från VRGD; Alexandra Rubio, Uli Niebergall och Ann Wachtmeister
Alexandra Rubio (Spanien)
Vad skiljer sig mest mellan julen i Sverige och den i Spanien?
Landskapet och att här är julen vit. I Sverige börjar man mycket tidigare med julpynt. I Sverige har ni mycket mer jultraditioner än ni vill erkänna, julkalender, adventsljus, Kalle Anka, inredning. Ni har ju till och med ett speciellt ord för allt stök, “julpynta”.
Finns det någon jultradition som är speciell för Spanien?
I Spanien äter vi tolv vindruvor de tolv sista sekunderna innan tolvslaget. Sedan är det en stor parad på de spanska gatorna den 5 januari till firande av de bibliska Tre Vise Männens ankomst. Dagen efter får de spanska barnen sina julklappar.
Vad kommer du sakna mest med din jul hemma?
Jag ska faktiskt åka hem till Barcelona över jul, så jag behöver inte sakna någonting. Om jag däremot hade varit i Sverige hade jag saknat min familj och mina vänner
Uli Niebergall (Tyskland)
Första gången du firade jul i Sverige, vad gjorde starkast intryck på dig?
Det var nog främst julmusiken. Jag tyckte att den var gladare och världsligare än den tyska. I början tyckte jag också att julmaten var god och spännande. Nu kan jag inte äta den längre. Jag har ju gått över till en helvegetarisk kost, så det finns inte så mycket för mig på det svenska julbordet.
Jo, det finns ju inte så mycket vegetariskt på julbordet. Brukar du och din familj laga någon annan mat speciellt för julen?
Nej, det brukar vi väl inte. Vi tycker om indisk mat, så vi kanske lagar något indiskt, men annars är det inte något speciellt.
Vad var dina tankar kring Kalle Anka första gången du fick höra om det?
De första 5-6 åren tyckte jag att det var lite roligt, men jag tittar inte på det längre. Min dotter har inte heller riktigt tagit åt sig den traditionen, i och med att hon kan titta på Disney-filmer varje dag.
Finns det något du saknar med julen i Tyskland?
Nej, det gör det inte. Jag har inte direkt något kärt julminne, jag förknippar julen från min barndom mest med stress och bråk. För min egen del tycker jag inte att julen är så speciell. Jag firar mest för min dotters skull. Till exempel har vi alltid en julgran hemma från och med den första december till och med efter nyår.
Ann Wachtmeister (Bahamas)
When you first celebrated Christmas in Sweden, what struck you as most different compared to Christmases in Bahamas?
Hmm… I guess the traditions. The traditions here are much more routed. It’s like there’s a plan for the entire Holidays! In Bahamas, we have traditions in the morning, but the afternoon is more flexible. You can go to the beach, windsurf, meet new people. Christmas in Sweden and in the Bahamas is very different, but I wouldn’t say that one of them is better than the other.
What do you miss the most?
I think waiting up for Santa. Me and my siblings tried to stay up every year to see him, but we always fell asleep, haha! I remember that we even stayed under the Christmas tree one year, but even then we failed to stay up!
I also miss getting our Christmas tree. We jumped in our convertible, drove to the gas station and picked out a tree. Then on the way back we had to hold on to the tree so it would stay in the car. It was nice tradition, but I also like the way we get our Christmas tree here in Sweden. My family have cottage in Skåne, and we just go into the woods and chop down a tree. That’s an amazing feeling, because it really feels like our own tree.
In Bahamas, Christmas day is the big day. Do you celebrate Christmas day in your family?
No. I have tried with the turkey, pumpkin pie, apple pie, but nobody really liked it. So we celebrate Christmas the Swedish way. I don’t really mind. As I’ve said, Christmas traditions in Sweden and in Bahamas are different, but I don’t think that one is better than the other.
Skribenter: Boel Olsson och Johanna Lindström
Illustration: Nanna Olsson