Ett kolsvart multiplikationstecken lyser upp mot en grön bakgrund och en rödhårig man i 20-årsåldern kliver på Globens scen. Arenan är fullsatt och folkhavet visar sin uppskattning genom att skrika i högan sky. Ed Sheeran ler och säger i mikrofonen att målet för kvällen är att samtliga åskådare ska tappa rösten efter att ha sjungit med igenom repertoaren. Sheeran slår an första mollackordet på gitarren och den hyllade “Multiply tour”, anhalt Stockholm, tar en början.
Den engelske sångaren och låtskrivaren Sheeran framför en blandning av nya låtar ifrån senaste albumet “X” (läses “Multiply”) samt tre år äldre låtar från debutalbumet “+” (läses “Plus”). “I’m a mess”, “Lego house” och “Tenerife sea” följer efter “Don’t”, “Drunk” och “One” i spelprogrammet sammansatt i himmelriket. Trots sin ringa ålder på 23 vårar visar Sheeran en musikalisk mogenhet jämförbar med långt mer meriterade artister. Sedan 2011, då tidigare nämnda debutalbum släpptes, har engelsmannen utvecklats från att framföra endast lugna poplåtar och ballader till en mångsidig stjärna i högsta klass. Under konsertens gång antar förvandlingskonstnären Ed Sheeran gestalten av en rappare i låten “Take it back”, blir hjärtekrossande flickidol i klassiska “Kiss me” för att slutligen imponera på undertecknad med danskunskaper i “Thinking out loud”. Sheeran är en enmansshow i dubbel betydelse. Dels bokstavligen, då 23-åringen från Suffolk står ensam på scen konserten ut, men också då musiker singular vid namn Ed Sheeran utrustad med en gitarr är allt som krävs för att få ett fullsatt Globen på fall.
Värt att poängtera är att Ed Sheeran utöver en välljudande virtuositet har en påtaglig publikkontakt. Som tidigare nämnt sattes hesa röster hos publiken som mål för konserten. Sagt (av Sheeran) och gjort stämmer arenan upp och utgör doakör och metronom genom att omväxlande sjunga omväxlande klappa ivrigt i händerna. Under de något lugnare låtarna åkallar Sheeran de klassiska tändarnas modernare version, mobillampor, och arenan fylls med gungande ljuspunkter. Det ultimata beviset på Sheerans framkallande av publik samarbetsvilja kommer då artistens konsertselfie ska tas. V-tecken far i vädret då hela Globen lutar sig för att hamna inom kamerans räckvidd.
Sorgligt nog måste även Ed Sheerans konsert i Stockholm ha ett slut. “I see fire”, som är känd från filmen “The Hobbit: The desolation of Smaug” samt listettan “Sing” ges som avslutande nummer. Sheeran lämnar scenen ljudlöst. Publiken förblir däremot inte stum. Applåder och busvisslingar ljuder ohämmat. Samtliga sittandes på läktaren stampar så att marken skälver. Den publika extasen varar hela vägen hem, men det är först när signatär ligger i sin säng som euforin riktigt sjunker in. Ed Sheeran har med fantastisk musikalitet och mångsidig scenpersonlighet fått mig att dansa, sjunga och naturligtvis temporärt tappa rösten. Oh I’m a mess right now.
Skribent: Johanna Lindström
Fotograf: Juliana Hansson