På VRG har det länge varit tradition att anställa lärare från andra länder, framförallt engelsktalande. I år har VRGD fått ett nytillskott till ”den engelskatalande-lärarfamiljen”; Rupert Edwards.
Vid första anblick kanske det låter otippat att Rupert hamnade på VRG eller i Sverige över huvudtaget, med tanke på att han kommer från Melbourne. Fast när allt kommer när allt kommer omkring är det så oväntat ändå ”Min sambo kommer från Stockholm och bodde i Australien cirka fem år, så vi kände att det vore trevligt att flytta till Sverige. Jag hade redan jobbat som lärare i några år och jag har alltid velat jobba som lärare utomlands, så det kändes naturligt att söka efter lärarposter i Sverige. Så jag ansökte om att få jobba på VRG och turligt nog fick jag jobbet!” berättar Rupert.
Det första som slog Rupert när han började jobba här var att svenska skolor inte alls var lika formella som australienska. ”I Australien har man ringklockor och eleverna kallar sina lärare för ’Mr.’ och ’Mrs., så jag måste säga att det är en mer avslappnad stämning här”. Rupert trivs dock med det svenska skolklimatet, och menar att det inte bara är bättre för elever, utan också för lärare. Sveriges mer ”välkomnande atmosfär”, som Rupert beskriver det, verkar också passa bra med hans lärarfilosofi. För Rupert är det nämligen viktigt att se och hjälpa varje enskild elev att nå sin fulla potential utifrån den enskilde elevens behov, vare sig det handlar om att skriva, prata eller läsa på engelska. Rupert är dock noga med att poängtera att hans främsta mål är att väcka intresse för engelska och litteratur. ”Min förhoppning är att elever ser framemot att komma till lektionerna och att de har kul. Jag vill inte att eleverna ska tycka att engelska är tråkigt” säger Rupert och skrattar.
Att öka intresset för litteratur var nog det främsta skälet till varför Rupert ville bli lärare. Under sina universitetstudier extra-knäckte Rupert på restauranger, hamburgerställen och andra lättillgängliga deltidsjobb, men han visste hela tiden att han ville arbeta med något som tillät honom att diskutera litteratur på heltid. ”Många av mina engelsklärare från grundskolan pratade väldigt passionerat om böcker, så jag tyckte att det vore häftigt att göra något liknande” förklarar Rupert. En lärare framför alla andra har agerat som inspirationskälla för Rupert. Denne lärare, som kallades ”Mr K” på grund av sitt krångliga efternamn, fick Rupert att se litteratur ur ett mognare perspektiv. ”Han pratade inte om litteratur som om det var en sockersöt sagovärld, utan det var en mörk, allvarlig, lite farlig plats” minns Rupert. ”Han pratade också till oss elever som om vi vore mogna och intelligenta” fortsätter Rupert, och tillägger ”som elev uppskattade jag det väldigt mycket och såg alltid framemot att komma till lektionerna”.
Nu när Rupert har bott här i några månader känner han sig ganska hemmastadd här, och förvånas nästan lite över att han inte saknar Australien mer än vad han gör. Något han verkligen inte saknar är att handskas med eventuella djur som tar sig in i klassrummet. ”Det är förstås inte ett vardagligt problem, men det har inträffat att ormar eller andra djur har kommit in i skolan”. Rupert själv har inte råkat ut för ormar i klassrummet, däremot har han blivit illa tvungen till att sjasa ut en spindel. ”Jag trodde att eleverna i min klass var ganska tuffa och hårdhudade, men så fort de såg spindeln började alla skrika och tittade mot mig, så det blev jag som fick försöka ’sopa’ ut den med en bok. Det var inte så lätt, för det var en massa stora fåglar utomhus som ville äta upp spindeln, så den försökte springa tillbaka in hela tiden” suckar Rupert. Kampen mellan Rupert och spindeln varade inte särskilt länge, men för honom kändes det som en evighet, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på spindelns storlek. ”Den var gigantisk, ungefär lika stor som en servett…” säger Rupert medan han visar med händerna i luften ungefär hur stor spindeln var.
Nej, här på VRG lär Rupert slippa handskas med gigantiska spindlar eller andra vilda djur. Dock så kan han inte smita undan den kalla svenska vintern, men Rupert tror att han är förberedd. ”Jag har köpt nya skor och en tjock jacka, så jag hoppas att jag klarar mig!”
Skribent och fotograf: Boel Olsson