Veronica Maggio är åter igen aktuell och denna gång med hennes fjärde album Handen i fickan fast jag bryr mig. Hennes förra skiva Satan i gatan gjorde storsuccé och det ser ut som att det kommer att gå lika bra för denna skiva. Med låtar som Hela huset, Hädanefter och Låtsas som att det regnar är det kanske inte svårt att förstå.
När jag lyssnat färdigt på hela skivan känner jag mig lite vemodig. Inte vemodig på ett negativt sätt, utan på ett positivt sätt. Musiken ger intrycket av mycket attityd, men när man lyssnar närmare på texten kan man höra att det är en mer osäker och sårbar Veronica Maggio. Det är inte alls den kaxiga och säkra Veronica som vi mötte i Satan i gatan. I Handen i fickan fast jag bryr mig ser vi en annan sida av Maggio. Albumet är en blandning mellan pop och indie och varvas av upptempolåtar och stillsamma ballader. Känslan jag får såväl när det är en stillsam låt som tempolåt är att det är lätt och fräscht.Varje låt känns väldigt eftertänksam och välgjord. Inte ett ackord är fel. Dynamiken av ett perfekt komp och text resulterar i att man fastnar på direkten. Frågan är hur hon gång på gång lyckas göra succé. Ett koncept som Maggio ofta kör på är att ständigt arbeta med olika låtskrivare för att kunna förnya sig. Ett vinnande koncept är vad det är. Christian Walz, Markus Krunegård och Oskar Linnros är exempel på kända svenska artister som hon har samarbetat med i tidigare album. I detta album samarbetar hon bland annat med Salem al Fakir, Christian Walz och Håkan Hellström. Hela huset som hon gjort tillsammans med Håkan skiljer sig väldigt mycket från hur musiken annars låter på hennes andra låtar. Här hör man en gitarr som påminner om sena sommarkvällar och inte alls påminner om Maggio, utan om Håkan. Hela huset kan man säga är en blandning av Håkans musik och Veronicas texter. En udda men mycket bra kombination. På skivan hör vi även typiska “Maggiolåtar”, låtar med tempo och popiga refränger som lätt fastnar på hjärnan. Hädanefter är ett bra exempel på det.Höjpunkten på hela albumet anser jag är Låtsas som att det regnar. Den skiljer sig ur mängden från de andra låtarna som annars kan låta lite likadant. Här är det som att hon glider fram och blir klarare och klarare. Det som gör låten så bra är nyanserna. I början är den försiktig men under låtens gång växer den sig starkare. I Handen i fickan fast jag bryr mig finns det inte en direkt frontlåt som Jag kommer var i Satan i gatan. Istället är det fler låtar som är väldigt bra
vilket gör det till en bättre musikupplevelse. På det stora hela är det här ett lyckat album och hör till hennes bättre skivor. Om du inte redan har lyssnat, gör det!
Astrid Olsson