Förväntningarna var höga inför Jean-Paul Gaultiers modevisning. Det franska modets enfant terrible är inte minst känd för sina spektakulära shower. För den kommande höst/vinter-säsongen utforskade han världens mest kända spion – James Bond. Gaultier valde att leka med könsnormen, genom att kontrastera den manligt stereotypa Bond mot mer traditionellt feminina inslag. Gaultiers favoritmodell, den androgyne Andrej Pejic, stängde visningen iklädd en glamorös outfit i guld med svart päls och högklackat. Andrej förkroppsligar den nya androgyniteten som börjat breda ut sig inom herrmodet.
Jean-Paul Gaultier matchade kostymskrädderi med cykelbyxor, nätstrumpbyxor och kjolar. Hos Burberry var den feminina influensen mer lågmäld med A-linjeformade kappor. Vivienne Westwood däremot stylade sina extravaganta akademiker i en flapper-look, en stil som härstammar från 1920-talet och präglades av kvinnlig frigörelse. Även svenska designern Carin Wester är bekant med feminint herrmode. Silhuetter och konstruktions-tekniker har tagits in från den traditionella haute couture och inkorporerats i herrmodet på senaste tiden. Kjolar syntes i flera kollektioner; hos designern Rick Owens är den inte obekant. Belgaren Raf Simons visade i sin sommarkollektion korta, snäva kjolar över vida byxor, som skapade en sjöjungfru-silhuett som vi känner igen från haute couturen.
Om man går tillbaka i tiden till barocken och rokokon under 1700-talet så var herrkläderna feminina i sin utformning och stil. Herr- och dammode hade många likheter fram till mitten på 1800-talet. Det var också då den medicinska upptäckten gjordes att män och kvinnor hade olika kön. Tidigare trodde man att kvinnan var en mindre utvecklad version av mannen. På 1800-talet började man alltså att skilja på könen, männens klädstil utvecklades med den ganska uniforma kostymen och kvinnornas med klänningen.
Det verkar som att herrmodedesigners är trötta på regler vad avser klädkoder. Dessutom börjar även män att ta mode på allvar. Det räcker inte med en klassisk kostym, utan modevärldens krav blir högre, det behövs helt enkelt mer än så. Kommande säsongen, autumn/winter 20011-12, har kritiker sagt handlar om att designa om den klassiska kostymen. En riktigt feminin silhuett har inte setts tidigare i modets historia.
Den relevanta frågan här är ifall kön spelar någon roll över huvudtaget i modet nuförtiden. Handlar det om att feminisera mannen och därigenom sudda ut könsgränserna? Är det
Nu när modedesigners börjar bryta den etablerade herruniformen döms det av de flesta som ”feminint”. En förändring av herrsilhuetten inleddes under 00-talet. Hedi Slimane var i framkanten då han visade tighta, välskräddade kostymer. 10-talets har inletts med starka, nyskapande kollektioner från många håll och det blir intressant att se det utvecklas under det kommande decenniet. Först är det dock dags att släppa alla uråldriga klädregler. Hur ska vi neutralisera könsskillnader ifall vi konstant klamrar oss fast vid definitioner om vad som är det ena eller det andra?
Katarina Jansdottir
katarina.lonnqvist@djh.vrg.se>