Idag (läs 16/11) invigde NK årets upplaga av sin traditionella julskyltning. Många människor trotsade kylan och lämnade sina sängar tidigt för att vara med när de rosa ridåerna drogs upp klockan 10.50. Små ivriga barn sprang fram och tryckte sina ansikten mot fönsterrutorna i hopp om att få sig en titt på årets julskyltning. NK beskrev tomten som ”julens superstjärna” inför invigningen, men när ridåerna drogs upp strax innan elva framgick inte tomtens stjärnstatus; årets tema för julskyltningen var nämligen ”Tomtenissarna”.
I det första skyltfönstret står alla nissar uppradade som i ett klassfoto. Alla nissar ser olika ut, och deras namn går hand i hand med deras roll i verkstaden. Nisse Java har till exempel hand om te och kaffe, Nisse Gottberg sköter godistillverkningen och Nisse Lööw sprider kärlek och värme. Bland nissarna finns också lite mordernare inslag; Nisse Skarp är expert på smartphones, och står faktiskt i ett hörn och tar en selfie. Den viktigaste nissen är nog Nisse Tidén, då denne har till uppgift att se till att alla nissar följer det hektiska schemat.
Och det behövs verkligen. Fram till jul har nissarna ingen rast och ingen ro. Julskyltningens åskådare kastas direkt in nissens många arbetsuppgifter. Först bär det av till postkontoret som är allt annat en än lugn plats. Telefoner ringer, brev strömmar in från alla håll och nissarna pratar i mun på varandra. Arbetet tar dock inte slut där; i nästa fönster är det dags för leksakstillverkning, och i fönstret därefter är det pepparkaksbakning som gäller. Allt snurrar runt, runt, runt i en evig cirkel i dessa fönster. Det är inte förens man kommer fram till det allra sista fönstret som nissarna får vila ut ordentligt. Där susar de sött i himmels- och våningssängar, lyckligt omedvetande om den hektiska morgondagen som väntar dem.
Så även om NK:s julskyltningar från tidigare år har haft mer mysfaktor, är årets upplaga ändå lyckad. I år visar den nämligen på ett väldigt finurligt sätt hur julen är för de flesta idag; stressig och full av måsten. Det enda fönstret, bortsett från det sista, som inte ångar av flit och arbete är julgransfönstret (det näst sista). Detta fönster är sparsamt utsmyckat, men det är just detta som gör det till det bästa (enligt mig) i hela julskyltningen. Den kalla mörkblå bakgrunden tillsammans med det varma gula ljuset från månen påminner mycket om Viktor Rydbergs ”Tomten”, och inger ett lugn i denna julskyltning. Man blir påmind om att försöka ta det lite lugnare, stressa mindre och inte oroa sig allt för mycket. Man blir påmind om att ha en fridsam jul, helt enkelt.
Skribent: Boel Olsson
Foto: Boel Olsson