God jul, kära ettor!
Nu har vår första termin på VRG passerat. För mig personligen har det varit en ganska krånglig och kanske lite annorlunda början på gymnasietiden. Själv började jag VRG som naturare, men blev nyligen en sammare. Jag blev placerad i klass NA21A, precis som i princip alla tjejer på natur vars namn börjar på “E”. Efter ett eureka-ögonblick och ett antal tråkiga biologiuppgifter insåg jag att det inte riktigt var det jag ville. Visst, klassen var okej och lärarna var kunniga, men jag kände att jag lade min tid på något som jag inte tyckte var intressant eller givande för mig. Helt ärligt mådde jag inte bra på natur, och att byta till sam kan ha varit det bästa beslut jag gjort på länge. Det är främst eftersom att ämnena jag studerar intresserar mig mer, och att jag kom in i en klass med otroligt mycket humor och energi. Faktumet att jag fick en applåd när jag blev introducerad för klassen talar ju för hur rolig den är.
Jag fick höra av mina äldre systrar att det är bäst att se första terminen i ettan som en anpassningsperiod. Att gymnasiet är annorlunda från nian är allmänt känt, men jag tror inte att någon av oss var förberedd för just hur annorlunda det skulle vara. Nu har VRG introducerats för oss på riktigt, och förändringen är uppenbar. Även om många fortfarande drar runt i sina gamla kretsar, har de flesta öppnat upp sina grupper till nya personer vilket skapat en social miljö som de allra flesta verkar trivas i.
När det kommer till det akademiska, tror jag att många var lite mindre förberedda. Förhoppningsvis har de flesta av oss inte fortfarande mardrömmar om idrottsprovet, talet i svenskan eller muntan i samhällskunskapen. Frågan är om det är tröstande eller skrämmande att det egentligen är nästa termin som räknas mest?
Förväntningarna som vi hade den tjugonde augusti kanske inte precis har förutspått början på vår gymnasietid. “Jag ska vara nyttig i gymnasiet” kan till exempel ha varit det största skämt jag hört den här terminen. Istället har det mestadels blivit en stadig diet bestående av en toast och en kopp kaffe, med andra ord hela kostcirkeln. Även om alla förväntningar kanske inte mötts, kan vi konstatera att det mesta roliga som hänt den här terminen har gått långt över vad som möjligen kunde förväntas. För vem kunde ana hypen inför aulasamlingarna, insparken i rymden och att VRG numera finns i Luleå?
VRG har nog också behövt anpassa sig efter oss. Själv vet jag inte hur annorlunda vi har varit jämfört med andra årskullar, men jag kan tänka mig att Nöjesguide-skandalen och våra kära Youtubers bland annat är något i som gör att vi utmärker oss. För det vill jag önska alla er en god jul. Nolltvåorna har intagit VRG, men resan har bara börjat. Så knäpp fast säkerhetsbältet och luta er tillbaka, det blir en minnesrik åktur.