Efter ett avbrott, vilket jag hoppas känns lika långt för er som för mig, är jag nu back on track med mina lärarintervjuer. För att göra en storstilad comeback bestämde redaktionen att jag skulle intervjua mannen, myten, legenden: Danne G. Med lite tjat (läs: två obesvarade mejl och en knackning på hans dörr) lyckades jag få Dan att pressa in en intervju i sin fullspäckade kalender.
Vad tycker du om ditt smeknamn Danne G?
Dan skrattar och säger: jag har många smeknamn, så det finns inte bara ett: DG och… allt möjligt (tveksamt vilka smeknamn Dan syftar på när han säger ”allt möjligt”, kan möjligtvis vara något internt/opassande inom vänskapskretsen). Men det går bra, för det mesta.
Hur kommer det sig att du hamnade på just VRG? frågar jag efter att Dan berättat att han arbetat på skolor i både Täby och Vallentuna.
Jag började här 1996 och då var inte VRG så känt. Det var inte alls etablerat eller hade ett stabilt rykte. De få som kände till skolan var lite misstänksamma till att det startat nån liten konstig friskola i Djursholm. I stället för att tycka att det här var något skumt var jag lite lockad av att det var något nytt. De kommunala skolorna var på den tiden lite stelare och sämre än de är i dag, de har ju ryckt upp sig sen de fått konkurrens.
I ditt jobb som biträdande rektor tillsammans med Christina, vad gör du i praktiken?
Det är mycket marknadsföring och att representera skolan för kommunen, andra skolor och besökare. Jag talar med elever på vår skola som vill göra ändringar i schemat eller byta kurser. Det är mycket administration, varenda dag här är ett evigt plockande och flyttande med salar för att få tider att funka. Jag försöker även stötta lärarna och sitta med på ämnesmöten. Nu när vi fått en ny gymnasiereform håller vi på att titta på hur vi ska anpassa den till skolan på bästa sätt. Det är sällan enkla beslut som ska tas utan många intressen som ska vägas samman. Jag har dessutom Helpdesk- och MEP-kurser. Det jag kan sakna med läraryrket är att ha en klass från början till slut. Det är en väldig skillnad mellan att bara ta över några lektioner och att ha en klass hela vägen. Men det ligger en charm i att aldrig veta vad min jobbdag kommer innebära, ingen dag ser likadan ut. Det blir aldrig enformigt eftersom jag sällan gör samma saker. Ena dagen kanske jag förhandlar med kommunen och andra står jag och skottar på skolgården, säger Dan och tillägger snabbt att skottandet inte är särskilt vanligt utan bara sker i akuta lägen.
Har du något tips till de som ska börja på sina 100-poängsprojekt nu i vår?
Dan börjar med att klargöra med att han sett en mängd slutprojekt göras och säger sen: många lägger väldigt mycket tid och energi på detta och det beror på vad man har för syfte. Vissas mål med arbetet är att det ska gynna dem när de söker en universitetsutbildning utomlands. Då skriver man ofta på engleska och gör ett projekt som säljer in dem och utmärker dem bland andra sökande. Det brukar vara ganska avancerade och akademiska ämnen som behandlas, många gånger stämmer ämnet överens med den inriktning de söker. Annars skulle jag välja att göra något man brinner för och är väldigt intresserad av. Om du gick på utställningen i kulturkafét för några veckor sen såg du säkert ivern och glädjen hos många (efter någon sekund och en uppmanande blick från Dan förstår jag att jag borde nicka här).
Hur skulle du beskriva dig själv?
Jag har dragning åt det akademiska hållet och gillar att tänka långsiktigt och analysera. Jag är kanske inte den mest spontana människan.
Har du några fritidsaktiviteter?
Ja, jag ägnar mig mycket åt utomhusaktiviteter: cykling, skidåkning och att jobba på en liten gård jag köpt.
Vad är en typisk Dan-grej?
Mina kompisar skulle säga att det är att imitera norska eller andra språk. Jag har jobbat i Norge på ett möbelföretag och tycker det är kul med språk. Ibland tror vissa att jag är norrman (Dan härmar norrmän när de frågar vilken del av Norge han är från med perfekt uttal, något jag är smärtsamt medveten om då detta är dagen innan mitt språkprov). Men sen berättar jag såklart sanningen.
Var hittar man dig en vanlig fredagskväll?
Ja du, en vanlig fredagskväll… Vad gör jag då? Då sitter jag och… Eller då pratar jag med… Det har blivit mer och mer nu att jag jobbar i trädgården och är ute.
Kan du berätta något om dig själv som man inte förväntar sig?
Jag tror inte att så många vet att jag spelat mycket musik i mina dar. Jag har spelat klassisk fiol i en jazzorkester som hette Fåntrattarna och sjungit i dansband.
När du pluggade, var du mest inriktad på skolarbetet eller det sociala?
Ja, jag kan säga att jag var nog alldeles för inriktad på plugget (skratt). Jag läste Handelshögskolan på tre år och det har jag alltid ångrat sen dess. Jag gick fram som en raket och var lite som ni, att man ska ha högt betyg i allting. Jag var ung och dum, bara arton år när jag började på Handels och gjorde lumpen efteråt. De flesta jag läste med var fyra-fem år äldre än jag. Därför kände jag att jag behövde hävda mig genom att vara duktig i skolan. När jag ser tillbaka på det så var det helt gaelet (osäkert vilken dialekt detta är).
Vilken är den konstigaste upplevelsen du haft sen du började på VRG?
Vi kom hem från en skidresa till Ramundberget en gång, sent på natten kom bussarna fram. På den tiden var det mycket osämja mellan DAGY och VRG, något vi tack och lov fått slut på nu. Då hade eleverna från Danderyd vält en stor krockad bil utanför HB. Det var mitt i natten, jag var ensam kvar sist och fixade, bar in grejer och låste. Då kommer en polisbil insladdande på skolgården med sirener och allt. Ut rusar två poliser med ficklampor i handen som de riktar direkt mot mitt ansikte och skriker ”är det du som har kört!? Är det du som har kört bilen!?”. De var nästan på väg att ta ner mig till stationen och ta blodprov och jag sa ingenting utan bara stirrade på dem. Men sen när de tittade ordentligt på bilen såg de att det var ingen bilolycka utan någon som lagt dit en gammal skrotbil för att jäklas med skolan. De hade fått en rapport om en bilolycka och skyndat till skolan. Visst var det mörkt och svårt att se, men de borde ändå sett att det var en skrotbil innan de tog ner mig på förhör, kan man tycka. Det var en ganska konstig händelse och bilen låg dessutom upp och ner.
Har du några fler berättelser från tiden då DAGY vs VRG-kampen var som värst?
Näää, jag har ju en del hyss men kanske ingenting som passar för en artikel. Det har ju gått så lång tid också… säger Dan och det är ingen tvekan om att han upplevt mycket fler hyss än han vill dela med sig av. Om det är nån som känner till skolan och dess historia, från incidenter på diverse skolresor till hyss skolorna emellan, är det Dan.
Mikaela Jeansson
mika.jean-2013@djh.vrg.se