”I tried so very hard not to loose it” sjunger Michael Bublé i sin låt som repeteras konstant på min Ipod. ”I came up with a million exuses” fortsätter den i sin glada melodi och det är svårt att förtrycka den lyckliga känslan som sprider sig tillsammans med tonföljderna. ”Jag försökte inte tappa fästet”, ” jag hade en miljon ursäkter”, Förnekelse och undanflykter, varför klingar de orden i en melodi som spelas i dur? Visst handlar låten om kärlek men den handlar också om en förnekelse till kärlek. Någonstans får vi lära oss att man inte ska irra iväg på den krokiga vägen vi kallar förälskelse. Den vägen åkte Bella in på i Twilight, eller hon spurtade snarare med hastigheten 110 Km/h och se vad som hände när Edward gav sig av, hon gick förlorad i det värsta fördärvet en människa kan tänka sig. Liknande råkade Bruno Mars ut för, vilken sorgsen kärleksskildring han sjunger om, du lämnade mig, du svek mig, ”But darling I still catch a grenade for you”. Menar han en riktig granat? Varför i hela fridens namn skulle han fånga en granat för en kvinna som lämnat honom? Tyvärr är det en vanlig företeelse, när det kommer till kärlek kan just detta vara svårt att undvika.
Självklart kan den ta överhanden, det har bevisats vid flertal tillfällen. Men varför ska det ha en sådan negativ klang? Kärlek är helt naturligt, något som varje människa behöver för att överleva. Men trots det går många av oss runt och är rädda för att falla ner i den djupa grop som är helt omöjligt att ta sig upp ifrån. Precis som Michael Bublé sjöng, Man kommer med en miljon ursäkter och gör allt i sin makt för att hålla båda fötterna på marken. Många av oss kan nynna med i texten och känna att det träffar hjärtat.
Vad är det som vi är rädda för? Det är antagligen inte fjärilarna i magen eller den sprudlande känslan av bekräftelse. Det är nog snarare faran att bli sårad och förnekad. Det känns det mer värt att inte alls försöka än att slänga ut allt man har på ett stort smörgåsbord och riskera att inte få något tillbaka. Många skulle hellre ta tusen slag i ansiktet än att vara med om ett simpelt nej, är inte det ironiskt? En höger mot huvudet borde rent instinktivt vara det som man vill undvika. Men nej, rädslan finner oss när vi börjar tappa fattningen eller när det finns en ovisshet om framtiden. Det är tydligen få saker här i världen som vi är så rädd för.
Det är därför jag föreslår att vi ska ta mer risker, vara villiga och modiga. Vissa skulle debattera för att det finns mycket att förlora, jag däremot kommer alltid stå för att vi har precis allt att vinna för kärlek kan ge oss det som vi alla begär, lycka. Någon gång har vi alla längtat efter att vara galna, göra något som inte riktigt var förväntat och ge absolut allt till en person, och sedan få mycket mer tillbaka. Riskfyllt, men precis som lotto har man mer att vinna än förlora. Exempelvis den där känslan av att ingenting annat betyder något, ingenting annat spelar någon roll. Det är den mest underbara tillgivenheten och en av de få saker som är magiska här på jorden. För det är vad kärlek är, helt förtrollande. Är inte det värt ett försök? Är det inte värt bara en gnutta obehag?
Kanhända att du får ditt hjärta krossat, men då har du åtminstone chansat, lärt dig från upplevelsen och tagit möjligheten att få något bra. Det i sig är en framgång och absolut inget snedsteg. För du slipper gå igenom livet och fråga dig själv ”tänk om” varje gång något påminner dig om dåtiden. Kanske blev Bella i Twilight helt utom sig när Edward lämnade henne, men han gjorde henne lyckligare än hon någonsin varit när han stod på hennes sida. Kärlek är den starkaste känslan, olycka som lycka och man får nöja sig med hela paketet, det är trots allt en del av livet. Kanske är det Michael Bublés låt som har påverkat mig till det bättre för jag är nu fullt besluten att ta lite risker här i livet. Det är nog dags att rusha in på den krokiga kärleksvägen trots allt.
Theresia Eriksson