Precis som i många andra grupparbeten kan man hamna med människor som gör sitt jobb, sköter allting utan svårigheter och möter de andra gruppmedlemmarna med ett leende på läpparna. Det finns dock personer som kan göra dina projektveckor till den svåraste tiden under skolåret. Det är nog många som håller med om att hur projektveckorna blir beror väldigt mycket på vilka man hamnar med. Men om du har fastnat med personer som du känner förstör nöjet med grupparbetet behöver du inte vara orolig, VRGDT har listat upp de klassiska projekt-stereotyperna och hur du löser de problem som kan uppstå.
~Den bossiga~
Problem – Visst kan det vara skönt med någon som ansvarar för planeringarna och håller koll på allt och alla i gruppen. Däremot kan det komma till en punkt då det känns som det enbart är ”bossen” som bestämmer och inga andra åsikter gäller. Det är inte alltid kul att vara i en grupp där bara en persons åsikter lyfts fram.
Så löser du det – Är du den enda i gruppen som känner att den här personen bossar lite för mycket? Antagligen inte. Tillsammans är ni starkare och därför kan det vara till enorm fördel om ni faktiskt tar tag i problemet och konfronterar personen tillsammans. Försök dock att inte låta alltför anklagande: ni riskerar bara att få honom/henne emot er. Ta det lugnt och föreslå demokratiska röstningar vid varje beslut som tas i gruppen och var noga med att det följs. Att störta en diktator kan vara svårt men är nödvändigt, demokrati vinner i slutändan!
~Slackern~
Problem – Alltid försenad, gör inte sitt jobb, har inte koll på uppgiften? Låter kanske inte som den typiska VRG-eleven men de vandrar runt i våra korridorer också. Vi pratar om den klassiska slackern. En person som man inte kan fly ifrån men definitivt kan lära sig att hantera.
Så löser du det – Oftast är det väldigt svårt att konfrontera en äkta slacker, vilket beror på att personen i fråga oftast inte bryr sig ett dugg om det som ni jobbar med. Om slackern faktiskt var engagerad skulle han/hon sitta med på ert möte just nu och inte hemma framför Tv:n. Därför hjälper det inte att klaga och tjata. Det ni kan göra är att vara riktigt sluga och sätta personen på plats. Ring till slackerns föräldrar och säg att ni hoppas att personen blir frisk. (Anledningen till att vederbörande varken dykt upp i skolan eller meddelat sin frånvaro måste ju betyda att personen är sjuk. För man lämnar inte sin projekt-grupp i sticket.) Föräldrarna kommer antagligen inte reagera bra på det. Slackern kommer säkert dyka upp på nästa möte. Nästa tips är en moralisk fråga och kanske något som de flesta skulle välja att inte göra, men hota: säg att om de inte börjar hjälpa till kommer ni att säga till lärarna att personen inte engagerar sig i arbetet. Slackern kommer säkert tycka att ni är de mest irriterande människorna i världen, men han/hon har bara sig själv att skylla, eller hur?
~Den överambitiösa~
Problem – Nej, alla vill inte ses på stadsbiblioteket klockan 07.30 en måndagsmorgon och alla tycker inte att den ekonomiska välfärden i Sudan är ett intressant ämne att jobba med, även om det kan ge ett bra betyg. Under projektveckorna ska man jobba, det förnekar ingen, men man ska kunna ta det lugnt och slappna av också. Det tycker inte den väl igenkända, ibland irriterande, smått hysteriska och överambitiösa eleven. Om du lyckades hamna med denna projekt-typ kan du förvänta dig långa arbetspass och högar med böcker att läsa, trots att det kanske inte alltid är nödvändigt. Detta är ett problem som du kan slippa.
Så löser du det – Det är inget fel med att vara ambitiös, det är det som tar oss framåt i livet, men problemet uppstår när detta tas ett steg för långt och det slutar med att man gör saker som man egentligen inte behöver göra. Så vad är det som den överambitiösa känner, när han/hon beter sig såhär? Jo, de känner, precis som många andra på den här skolan, nervositet över betyget och en konstant tvång att prestera. Därför hjälper det inte att klaga i detta fall heller. Det du måste göra för att personen ska bli mindre hysterisk är att lugna honom/henne och ge ett förtroende till att ni kan klara det utan att läsa en extra bok om mänskliga rättigheter. Om vår överambitiösa vän får bättre förtroende till er och sig själv kommer den att bete sig mycket lugnare. Förklara att ni är redo att jobba hårt, även om ni inte vill ses i skolan klockan 07:30 på morgonen.
~Den kreativa~
Problem – Den kreativa hittar ni i musikrummen, bildsalen eller runt på skolgården och fotar allt mellan himmel och jord. Att ha en kreativ själ i gruppen kan vara till en enorm fördel, men kan också orsaka problem. Visst kan ert projekt se snyggt ut och ni kan presentera med den bästa Powerpointen… Men vad är det som läraren tittar mest på? Informationen och de analyser ni har gjort. Därför riskeras det att för mycket fokus sätts på designen och inte själva innehållet.
Så löser du det – Att förbjuda någon form av kreativ uttryckning i ert arbete vore bara tråkigt. Men det som ni kan göra är att sätta upp en planering för vad det är ni behöver göra. Ge ett förslag till personen som säger att ni börjar med faktadelarna och får dem riktigt bra, sen efter det kan ni jobba på designen och Powerpointen, genom detta får ni fakta-delen klar och riktigt grym samtidigt som ert projekt blir roligt, kreativt och inte lika tråkigt som andra projekt kan vara. Stäng inte ute någon av egenskaperna som ni i gruppen har utan dra användning av de alla. Om ni har resurserna att göra den bästa presentationen i klassen, vad skulle då hindra er?
~Den vetenskapliga~
Problem – Till skillnad från den kreativa har den vetenskapliga en tendens att se allting på ett rationellt sätt. Nu syftar detta inte bara på er naturare, långt ifrån. En vetenskaplig figur finns i alla kretsar, klasser, skolor och på alla linjer. Det positiva med att ha denna person i er grupp är att all fakta och analyser kommer att sitta riktigt bra, men er presentation och design – det som gör att ert projekt står ut ur mängden och blir roligt rinner ut i sanden, den vetenskapliga har nämligen en tendens att inte vara speciellt kreativ. Ingen orkar läsa en lång uppsats utan några som helst bilder eller uppiggande färger, ett problem som måste lösas!
Så löser du det – Om personen i fråga inte känner något stort behov i att göra någonting kreativt kan du själv erbjuda dig att göra någonting roligt och färgglatt med projektet. Tryck mycket på att det kommer att göra ert arbete bättre och att en rolig presentation vinner i längden. Men du måste vara beredd på att själv göra det kreativa jobbet. Det är väldigt svårt att övertala den vetenskapliga att det faktiskt är nödvändigt när det inte är det läraren bedömer. Men den kreativa delen är något roligt att ha med, tveka inte att trycka på det!
~Den passiva~
Problem – Den passiva har de flesta någon slags erfarenhet av. Den typiska passiva kommer i tid, sitter med er när ni diskuterar, det är inte det som är problemet. Snarare är problemet att de sällan ger egna förslag eller tar egna initiativ. Något som är mer troligt är att denna endast samtycker till allt de andra i gruppen bestämmer. Å ena sidan ger det dig mer makt, kanske funkar det för just dig. Men å andra sidan bidrar det till att arbetet inte får olika perspektiv.
Så löser du det – Det här är en klurig en! Alternativet som oftast står högst upp på listan är att fråga personen vad han/hon själv tycker. Men det kan behövas ofta, och kan bli ganska irriterande. Fungerar inte detta i längden, kan du ju alltid med flit skriva ett dåligt stycke i uppsatsen, nu pratar vi inte halvdåliga delar utan det ska vara skrivet på ett sätt så att den passiva börjar undra om du ens kan skriva. Det är något som inte ens den passiva kan låta passera. Därmed närmast tvingas personen att delta aktivt! Men kom ihåg att detta är den absolut sista utvägen, kanske är det kul att skriva ett dåligt arbete på skoj, men kan få stora konsekvenser…
Med på foton:
Oscar Sjöstrand
Nisse Jonsson
Christoffer Martinell
Emmy Norberg
Amanda Heydari
Caroline Westermark
Fredrik Roglar
Theresia Eriksson
Ther.Erik-2013@live.vrg.se
Foto: Beatriz Hallman
Beat.Hall-2013@live.vrg.se