Gymnasiearbetet må vara tidskrävande, men det har ändå fördelen att det endast går att bli godkänd eller icke-godkänd. Vissa elever är dock villiga att gå steget längre och tävla med sitt projekt. Julia Reinius från NaNa16b gjorde just detta. Tillsammans med sina två gruppmedlemmar/coworkers ställde hon ut sitt arbete jonbrytarmassa i Unga Forskares utställning. Som lön för mödan gick de inte bara vidare till den nationella finalen, utan belönades även med ”Gösta Linders stipendium inom tekniska kemitillämpningar”, ett stipendium på 10 000 kronor från Svenska kemiingenjörernas riksförbund. VRGDT tog kontakt med Julia för gratulera och ta reda på mera om hennes framgångssaga.
Hallå där Julia! För att ställa den klassiska sportreporter-frågan: hur känns det?
Det känns jättekul, väldigt oväntat. Mitt forskarlag och jag gick in hela tävlingen utan några förväntningar att vinna. Vi gjorde det helt enkelt för att det var kul och för att se hur långt vi kunde komma.
Kan du berätta lite om hur Unga Forskares utställning går till?
Unga Forskare-utställningen är som Sveriges motsvarighet till en ”science fair”, vilket är vanligt i USA, och ger gymnasieelver möjligheten att ställa ut och tävla med sina gymnasiearbeten. De har regionala tävlingar som sker på olika ställen i Sverige. Sedan går ett visst antal bidrag vidare från vardera regionaltävling till finalen i Stockholm där olika priser och stipendieresor till andra forskarutställningar delas ut. Finalen pågår under en vecka, varav två dagar består av en utställning på Tekniska museet. På en av dagarna bedöms varje projekt av en enskild jury. Vilken jury man får beror helt på vad gymnasiearbetet handlar om, så att de kan ställa expertfrågor och verkligen kan utvärdera arbetet. En av jurymedlemmarna som bedömde mitt arbete hade till exempel jobbat med en av artiklarna som jag hade hänvisat mycket till i mitt arbete, så han ställde ju väldigt vassa frågor, men min grupp och jag kunde besvara alla, vilket imponerade honom.
Hur du hamnade du där?
Jag gled verkligen in dit på ett bananskal. Jag fick reda på en sommarforskarskola i Karlskoga via min tandreglerare, skickade in min ansökan två dagar för sent, men blev antagen ändå. På forskarskolan träffade jag min handledare Rikard som är forskare på SU och så fick jag göra ett projekt tillsammans med fyra andra deltagare om att göra en jonbrytarmassa, vilket är en utvinningsmetod med hjälp av hemmamaterial för att få enzymet lysozym. Rikard tyckte att vi var en sådan bra grupp och ville gärna att vi skulle fortsätta arbeta med detta, då ingen har gjort det här förut. Jag och två andra i gruppen sökte därför ett stipendium, som vi också fick, för att fortsätta jobba med projektet på SU. Efter det ansökte vi om att få vara med i Unga Forskare-utställningen.
Vilka råd har du att ge de blivande treor som funderar på att delta i tävlingen?
Tänk på det i tid, så att ni hinner planera lite och fixa en fin monter. En bra monter kan verkligen lyfta era chanser att gå vidare till finalen! Var också förbered på kniviga frågor, men framförallt: var intresserad av ditt projekt! Tycker du själv att ditt projekt är skitbra då lyckas man också förmedla att det är skitbra.
Skribent: Boel Olsson
Bilderna tillhör Julia Reinius