Exakt en vecka kvar tills terminen är slut. Snart sätter jag mig på planet över Atlanten för att hälsa på mina släktingar. När min farfars syster på 60-talet var i Österrike träffade hon av en slump amerikanen John och som hämtat ur en film blev de kära. Min gammelfaster gav upp hela sitt liv i Sverige för att följa med honom tillbaka till USA och tack vare henne har jag haft möjligheten att varje sommar bo hos dem några veckor. USA har alltid varit ett intressant land för mig och jag har uppskattat alla amerikaner som jag har haft möjligheten att lära känna. Jag beundrar hur enkelt de har för att konversera med främlingar och hur öppet de delar med sig om sina känslor. Men det jag älskar allra mest är deras gränslösa självförtroende.
Har du någonsin funderat på varför många av de mest framgångsrika företag, entreprenörer eller artister är amerikaner? Varför USA inte bara har stolt tilldelats, utan även kaxigt självnominerat sig för titeln som Drömmarnas Land? Jag skulle vilja påstå att det är mycket på grund av landets politiska tillvägagångssätt. USA är ett av världens mest kapitalistiska länder och det speglas i allt från landets kultur till invånarnas dagliga förutsättningar. Jag menar dock inte att landets framträdande mönster av framgång grundas i låga skatter eller avgiftsbelagd sjukvård, utan i ideologins själva fundament. Om kapitalism är bra för samhället är en fråga som kan besvaras på många sätt, men något som alltid främjas av kapitalismen är en betydande egenskap. Drivkraft är det som föder framgång och bakom drivkraft finns det alltid självförtroende.
Amerikanerna idealiserar framgång och talang medan Sverige tystar ner och modererar dem. Även när du är fullt medveten om att provet gick jättebra berättar du fortfarande hur du garanterat F:ade den sista frågan. Du spelar en sport och trots att du är bäst i ditt lag rycker du bara lite tafatt på axlarna vid beröm. Eller så har du kanske tagit sånglektioner sedan du var åtta år men vägrar fortfarande att sjunga solo. Du vet garanterat vad jag menar. Jag kan slå vad om att du flera gånger i ditt liv förnekat hur duktig du är trots att du har varit fullt medveten om din talang.
Det här klimatet och beteendet existerar inte i USA. Landets kultur tillåter individer att blomstra och lyckas eftersom de inte tvekar på att berömma varandra. De har skapat en vana av att att obegränsat dela ut klappar på axeln. Sverige är fantastiskt på många sätt men våra normer skapar en miljö där den utstickande individen blir nedtryckt av gruppen. Fenomenet är psykologiskt studerat under benämningen Jantelagen och finns djupt rotat i skandinaviska kulturer. Att överskatta sig själv kan säkerligen leda till onödiga konsekvenser, men underskatta aldrig vikten av självförtroende. Vi lyssnar på självsäkra personer och vi ser egenskapen hos de mest framgångsrika entreprenörer och ledare.
Det finns många delade åsikter om amerikaner men de är inte rädda för att berömma sig själva eller varandra, vilket jag tror är ett mer hälsosamt sätt att leva. Världen vi lever i, speciellt som gymnasieelever, är redan så prestationskrävande att det för många blir ohanterbart. Hur ska vi klara av prövning efter prövning om vår kultur inte ens tillåter oss att yttra högt när vi lyckas? Konsten att tro på sig själv är något vi behöver bemästra och självförtroende är i alla lägen grundläggande för drivkraft och framgång. Vi kan därför aldrig tveka på att berömma varandra och viktigast av allt, vi får aldrig vara rädda för att högt och tydligt berömma oss själva.