Idag är det den 13 december, Luciadagen. Den firas som en festlig ljusfest på skolor, i centrum, i kyrkor och på allmänna platser. På VRG firas Lucia ikväll i samband med en luciakonsert, med ”The vocal group”, musikprofilarna på både VRG och VRS, och våra musiklärare. Men vad vet vi egentligen om den “riktiga” Lucia och hur har hennes historia kommit att påverka den numera protestantiska och försvenskade traditionen?
Den mest folkkära historien är berättelsen om den unga italienska kvinnan från den lilla sicilianska staden Syrakusa. Lucia, som hennes namn var, levde under det antika romarriket, år 304 e.Kr. Under denna epok var det förbjudet att tro på den kristna läran och när hon blev påkommen som kristen av sin trolovade, blev Lucia dömd till ett flertal straff som hon alla motstred med sin klokhet. Straffen påstås ha varit bland annat: skänkt som offer till gudarna, tvingad att utstå skammen som prostituerad och fraktas genom staden på en oxkärra. Till slut blev Lucia dömd till döden genom att bli bränd på bål. Enligt en legend förlorade Lucia synen när hennes kropp brann i flammor och hennes vackra ögon skänktes istället till en man som bedårade henne i folksamlingen. Abnormt nog fick hon synen tillbaka och därför är Sankta Lucia bla. ett skyddshelgon för de synskadade idag. Lucia sägs ha överlevt både det ena och det andra, men hon ska till slut ha blivit av med huvudet av en bödel den 13 december år 304 e.Kr. Lucia har två kyrkor tillägnade åt henne, Basilica di Santa Lucia al sepolchro på fastlandet, där lucia ligger begravd, och domkyrkan på ön Ortigia.
Men hur kommer det sig att vi firar Lucia som en festlig ljusfest, med ett luciatåg i anslutning till en lucia, tärnor, stjärngossar och en tomte, tillsammans med musik och sång? Egentligen har den unga kvinnan inte alls mycket att göra med den synnerligen moderniserade traditionen idag fastän hennes namn är uppkallat efter den.
Själva namnet Lucia kommer av latinets lux, som betyder ljus. Namnet är besläktat med ett av namnen för djävulen; Lucifer, och därmed uppfattade förr i tiden vissa Lucia som ett ont väsen. Firandet som vi känner till, som har sitt ursprung på 1700-talet i Sverige, innebär att Lucia varje kommer med ljus och hopp när året är som mörkast. Enligt den bevarade skildringen från 1764 i Västergötland kom Lucian tidigt på morgonen, till herrgårdarna och slotten, med en ljuskrona på huvudet och bärandes med en kaffebricka. I och med att Lucia introducerades på Skansen i slutet av 1800-talet byggdes traditionen alltmer. Den vackra ljusfesten i decembermörkret spred sin popularitet och till slut ville alla städer och större samhällen ha sin egna lucia.
Själva luciatåget, som idag firas runt om i Sverige, kom 1927 när Svenska Dagbladet arrangerade ett val om vem som skulle få bli Sveriges Lucia. Tävlingen blev som en slags skönhetstävling och vinnaren skulle få leda tåget som skulle vandra genom staden den 13 december. Men det dröjer fram till 70-80-talet innan lucia börjar bli accepterat i den protestantiska tron. “Det var inte särskilt välkommet med katolska helgon i kyrkan, men då blev det även en vanlig syn i kyrkorna, där lucia skrider in med sitt följe”, säger Lena Kättström Höök, intendent på Nordiska museet och är expert på var luciatraditionen har sitt ursprung.
Luciafirandet har blivit en symbol för Sverige och har faktiskt blivit en av Sveriges mest lyckade ”exportprodukter”. Ju fler svenskar som flyttar utomlands, desto fler Lucior dyker det upp runt om i världen. Lucia låtarna finns kvar än idag och Luciatraditionen är ett viktigt band med Sverige och svensktradition.
