Det är julafton. Utanför fönstret ligger snön lika vit som min första gymnasieuppsats dagen före inlämning, paketen trängs huller om buller under granen och stämningen är så fridfull att tanken på varför vi faktiskt firar jul börjar uppstå. Under tiden vi låtit den goda julmaten smälta ned har klockan redan hunnit bli tre. Vad gör vi nu då? – skulle inte ens en person utan TV fråga sig. Man tittar på Kalle Anka så klart.
Kalle Anka och hans vänner önskar god jul sändes för första gången på SVT den 24 december 1960 och har med åren blivit mer utav en självklar del av det svenska julfirandet. Varje år bänkar sig drygt fyra miljoner svenskar framför tv-apparaten samtidigt för att skratta åt Kalles misslyckade husvagnssemester, tomtens nöjsamma leksaker och tungviktaren Baloos boxningsmatch med fjäderlätta Mowgli. Som vi alla vet, består programmet av ett urval av Disneys tecknade kortfilmer och långfilmsscener. Den ena mer underhållande än den andra. Trots att det varje år är lika förutsebart kan vi inte hejda oss från att se det igen. ”Musse, behöver vi någon mjölk idag?” De allra flesta kan nog replikerna utantill vid här laget.
Men är det inte märkligt att när vi äntligen har våra nära och kära omkring oss, istället ägnar tid åt att se hur en egoistisk och byxlös anka offrar livet för att fånga en synnerligen irriterande hackspett på bild. Om vi mot all förmodan var tvungna att se på tv på julafton, borde vi inte istället se på något som har med Jesus födelse att göra?
Somliga personer hävdar att Kalle Anka på julafton är en bisarr tradition. Att det helt enkelt är olämpligt, obegripligt, det ena med det tredje. Om man tänker efter har de kanske rätt. Men å andra sidan är det kanske det som är charmen i det hela? För på ett sätt är det ju med Kalle Anka som julafton startar. Då är det bara en liten stund kvar tills tomten kommer och klapparna delas ut.
Frågan kvarstår dock: Hur kan ett tecknat tv-program från USA ha fått så stor betydelse i det svenska folkhemmet – på vår heligaste högtid? Jag tror svaret är enkelt. Samhället har de senaste årtiondena förändrats och allt färre saker för oss samman. Men kring jul vill vi ju samlas kring något. Om det är Jesus eller Kalle, vad spelar det egentligen för roll. Vi vill ha något som förenar oss. Något vi kan glädjas åt tillsammans. För om man bortser från alla presenterna så är det väll det julen handlar om?
Christofer Ljunggren
chri.ljun-2015@live.vrg.se
