Klockan är kvart i nio på en mörk och kall onsdagskväll och nästan tre timmar efter planerad skypetid, syns äntligen Karolina Lagercrantzs profil som tillgänglig. Det har gått nästan två månader sedan vi senast sågs på hennes “hejdå-brunch” och vi kan inte vänta med att ställa alla frågor om hennes nya liv på den franska internatskolan i Dijon. Hon ringer upp, och vi ser hennes glada ansikte tillsammans med hennes nya värdfamilj. Efter de klassiska hälsningsfraserna kan intervjun börja.
Vad var det som lockade dig med att söka till utbytesår?
”Många olika saker; jag ville upptäcka världen utanför vår lilla bubbla. Jag har bott i Stockholmsområdet så länge jag kan minnas, och ville vara med om något helt nytt och spännande. Frankrike kändes perfekt, jag ville upptäcka franska kulturen och kunna utveckla min franska.”
Fick du välja var du skulle bo?
”Nej, jag blev utplacerad, men trivs jättebra här i Dijon – senapens stad!” säger hon och skrattar. ”I början var jag jätterädd för att inte kunna få nya kompisar för att jag inte skulle kunna kommunicera på franska på deras nivå, men jag blev överraskad över hur fort man blev vänner och hur bra vi kunde förstå varandra! Nu har jag jättemånga kompisar som jag trivs med!”
Hur är internatlivet? Hur är det att dela rum med någon som du inte får skrika på hur mycket du vill?
Utan att blinka svarar hon att det är sjukt krävande.
”Man har inget privatliv, men det vänjer man sig vid så småningom. Å andra sidan blir man väldigt nära de personerna man bor med och lär känna dem på ett helt annat sätt, vilket är jättekul. På helgerna bor jag hos min värdfamilj som jag trivs superbra med!”
Franska – Svenska skillnader? Mat, skola, människor etc.
”Någonting som förvånade mig var att människorna var jätteöppna och snälla i Frankrike. Till exempel träffade jag en kille i 10 minuter och helt plötsligt var vi vänner på Facebook och hade varandras nummer, något sådant skulle aldrig hända i Sverige! Förutom det är människorna ganska dåliga på språk (förutom franska såklart) och är därför väldigt vänliga och toleranta mot min svenska skolfranska, vilket är skönt.
Angående maten är alla måltider trerätters, till och med skolmaten! Efter huvudrätten får vi antingen ost eller efterrätt, jag förstår inte hur alla kan hålla sig så smala! Dessutom hos värdfamiljen dricker vi vin till middagen, vilket är väldigt annorlunda från det jag är van vid.
Skolan är tuff, matten är supersvår och alla mina franska vänner lärde sig trigonometri i sexan! Jag trodde jag skulle ha försprång tack vare VRGD natur, men jag fattar ingenting av matten” säger hon och skrattar. ”Förrutom det måste vi skriva alla prov med bläck och de ropar ut betygen högt för hela klassen!”
Vilka kulturkrockar har du stött på hittills?
Något som är jättekonstigt är att de för att vara coola säger ord baklänges! Hur ska jag kunna förstå det, när jag knappt förstår orden när de uttalas åt rätt håll?! Annars så svär de konstant och kindpussas med alla de möter, vilket kändes jättekonstigt i början. Nu kan jag knappt föreställa mig att åka tillbaka till Sverige och inte hälsa på folk utan att pussas på kinden!”
Fördelar och nackdelar med att åka?
”De största fördelarna är att få chansen att lära känna en ny kultur och kunna utveckla sitt B-språk maximalt. Det är också skönt att komma ut ur sin vardagsbubbla och vara med om något helt annorlunda, men samtidigt var det jobbigt att starta om från noll. Alla människor var ju trots allt främlingar i början, men den känslan försvinner fort!”
I vår ålder är att åka på utbytesår ett stort val, är du nöjd med ditt?
”Jag är hur nöjd som helst, tiden i Frankrike har varit de två bästa månaderna i mitt liv” säger hon och lyser upp. ”Det man måste tänka på är att man ofta inte kan dra sig ur kontraktet med skolan man går i, men alla utbytesstudenter jag mött har varit lika nöjda med sitt år som jag!”
Linnéa Andersson
Sara Tabari
Samtliga bilder tillhör Karolina Lagercrantz och tillstånd har givits av henne för att använda dessa i artikeln
