Det är mänskligt att fela. (“Errare humanum est.” Från Cicero i Philippicae 12.5)
Det är mycket som händer just nu i och utanför skolan. För mig och för många andra handlar livet i gymnasiet om att hitta en balans mellan allt. Detta gör att jag många gånger måste välja om vad jag ska göra nu, senare idag och resten av tiden utanför salarna i skolan. Jag måste göra ett val mellan skolan, familjen, kompisar, träning, tid för mig själv och många fler saker som ingår i mitt nuvarande liv. Dock har min vilja att kunna prestera bra i skolan gjort att valen är gjorda i ordningen som står över. Där skolan ligger högst upp på listan med läxor, prov, presentationer och fler åtagande som kan få mig att känna att jag drunknar i måsten och borden. Min vilja att prestera fick mig att tappa lusten för att plugga och lära mig mer som jag hade när jag gick ut grundskolan.
I årskurs sju började jag få bra betyg och den största faktorn som bidrog till att det hände var att jag hittade en fascination för att lära mig mer om ämnen jag gillade. Detta gav mig bättre betyg naturligt för jag deltog mer på lektionerna och gjorde valen för att utöka vad jag inte än visste men med bättre betyg kom även större och större press, från mig själv, att göra bättre. I grundskolan var det inget stort problem där jag inte behövde plugga varje kväll för att nå mina mål och kände aldrig mycket stress under en prov. Som väntat blev gymnasiet en stor chock där man var tvungen att plugga lite varje dag för att hänga med, som jag förväntade mig. Det jag inte var beredd på var hur dålig och besviken jag skulle känna när jag inte längre kunde uppehålla den nivån jag hade i grundskolan. Jag blev otroligt stressad inför prov och pluggade mycket dock gav det inte mig mer än innan. Jag nådde inte mina mål och jag hade gjort fel i min åsikt.
Det här tankesättet fortsatte ett bra tag innan jag accepterade att jag kommer inte alltid kunna lyckas med det jag vill. Jag fick inse att kraven jag hade satt på mig själv kunde inte mötas på ett hälsosamt sätt och att förmågan att känna lycka över det jag hade lyckats med skulle jag lägga kraft på istället för att trycka ner mig själv. Det är nog fler som känner exakt samma prestationskrav som jag hade och ibland fortfarande har. Särskilt på en prestigeskola som VRGD där många som går satsar på att bli ekonom, läkare, ingenjör eller ett annat högt uppsatt jobb. Alla som jag pratar med vill komma in på de krävande och högt uppsatta skolorna som KI och Handels där det krävs mycket för att kunna komma in. Det viktiga valet att göra under gymnasiet är inte att sluta plugga eller ge upp utan hitta ett tankesätt som minskar ens stressnivå och hitta en balans som gör att ens liv cirkulerar runt skolan och pressen den tar med sig. Det kommer att finnas tider nu i gymnasiet och efter där man kommer behöva lägga mycket kraft på att plugga eller jobba men skapa ett belönande system istället för ett bestraffande. Det menas både mentalt, där man inte trycker ner en själv när det går dåligt, och annat som att man får köpa en kaka om man förbereder sig bra inför ett prov. Allt är inte bortkastat om man gör fel utan man lär sig och det finns alltid ett annat sätt eller en annan chans. För vi alla är mänskliga och vi alla kommer att göra fel, det är bara hur man ser på det som spelar någon roll i livet.