Smärtan var plötslig och intensiv. Plånet antände min flamma och jag klamrade fast i den smala pinnen som sakta krympte vid min beröring. Ett par trötta ögon omgivna av veck och rynkor reflekterade mitt ljus i det mörka rummet. Långsamt blinkande dem mot mig och jag fladdrade till svar.
Från fönsterkarmen såg jag hur den lilla mannen lunkade fram och tillbaka över den slitna trasmattan. Ryggen var kroken och händerna knäppta bakom ryggen. Han såg dyster ut där han vände i rummet. En grå katt tassade lätt efter hans steg. Bakom mig, och på andra sidan glaset, klagade vinden högt. Den slet i de mörka grenarna och tryckte sin kylda kind mot glaset. Mannen hade stannat upp och slagit sig ned i läderfåtöljen. Ylle-klädda fötter vilade på fotpallen och den grå katten slumrade i hans knä. Sakta åt jag mig närmare och närmare min vita fots slut. Mannen huttrade till när katten lämnade hans sida, men hans ögon slöts snart igen.
Regndropparna slog emot det kalla fönstret och skapade bäckar som färdades nedåt. Bredvid mig satt den grå katten och iakttog vintern. Ännu en kraftig vind tryckte sig mot glaset i klagomål. Katten hoppade till i förskräckelse och flydde iväg. I all sin hast drog hon med sig min fot och ställ. Efter ett krasch låg jag på golvet, nästan drunknandes från min egna fot. Mannen huttrade till ännu en gång bortifrån fåtöljen. En oförklarlig ömhet gentemot mannen flammade upp inom mig. Jag kröp sakta över golvet och trasmattan för att värma honom. Min låga ökade för var steg jag tog närmare fåtöljen. Smärtan var plötslig och intensiv.