”Så mörk är natten i midvintertid, men se då nalkas Lucia”
Varje år när mörkret blir allt tätare utanför skolfönstret och plugget känns tungt så tungt tänds så i slutet av oktober ett litet litet ljus för de lyckosamma elever som valt att vara med i kören. Under en ungefärlig månad träffas elever från samtliga tre VRG-skolor för att träna inför Lucia. Det tragglas sångtexter på allt från gammeldags svenska till medeltida latin och engelska – där den som inte rullar med R:en får huvudet avhugget av Djursholms körledare Sue. Sopraner, altar, tenorer och baser tilldelas stämmar som ibland ter sig omöjliga men som efter ett evinnerligt övande och tappra demonstrationer från körledarna Sue, Christian och Carina till slut börjar klinga. Varje tisdag och onsdag klockan sexton är det som gäller och så börjar vi så sakteliga bli redo att sjunga in julen.
Här på VRG Djursholm kan man delta i kören antingen som en kurs på 100 poäng som läses under ett år, eller bara för att man tycker det är kul att sjunga. Jag personligen läste de två första åren som kurser (dels som individuellt val, dels som utökat program) och tredje bara för kul, mest bara för att jag alltid sjungit. Dessutom upplever jag att det gjort en stor skillnad för skolarbetet att 2 timmar i veckan bara få sjunga, tillsammans med inte bara en fantastiskt begåvad och dessutom mycket rolig körledare utan även andra som gillar att sjunga.
Under de tre år som jag varit en del av Djursholms kör har antalet medlemmar varierat ganska kraftigt. I ettan var vi nog närmare 30-35, jag var ny och tyckte varje lektion var fantastisk när vi trängandes i Studierummet stämde in fyrstämmigt till någon simpel melodi. Året därpå var det många som uppenbarligen tappat körlusten och försvunnit, och ett tag bestod vår kör av några ynka sisådär 10 lojala körnördar. Nu till vad för mig och några andra blev det tredje och sista året blev vi både glada och överraskade över att så många ettor ville vara med och vi är nu en härlig grupp på cirka 30 ettor, tvåor och treor.
”Nu tändas tusen juleljus”, ”jul, jul strålande jul” och, såklart, ”O helga natt” är klassiker som traditionellt finns med i luciarepertoaren. Programmet i år innehöll, roligt och utmanande nog, en del nya stycken, däribland Sues ”Noel” som sjöngs av en liten grupp tjejer från Djursholmskören, samt fantastiskt vackra ”The Distant Star” som Jarlaplans nytillkomna körledare Christian Engquist skrivit och komponerat.
Efter veckor av övning och förberedelser i Jarlaplans matsal var det i onsdags eftermiddag dags. Det hela började med genrep klockan tre i fina Gustav Vasa kyrka följt av en hektisk kvart av ombyten till lucialinne, förtändning av ljus och ett närmast frenetiskt virande av rött band runt buxbomskransarna. En konsert klockan fyra och en klockan fem. Kyrkan fylldes av julmysiga gamla och unga med röda näsor och med ett polyfoniskt ”natten går tunga fjääät” tågade vi till slut in.
Årets Lucia – Lovisa Kastensson
Den stora kören med elever från Djursholm, Odenplan och Jarlaplan bjöd sedan på alltifrån ”Staffansvisan” till latinska ”Gaudete” med Sue på trumman. Odenplans kör sjöng ”Välkommen hem” med tre duktiga solister och stearinen droppade ner över handen. Mot slutet var det dags för mångas favorit ”O Helga Natt” i vilken fyra skickliga solister tog ton, varav två från Djursholm – Martin Trigell och Filip Gavefalk. De båda konserterna gick som inövat och Carina, Sue och Christian verkade nöjda.
Att sjunga i kör är fantastiskt härligt, inte minst under lucia – och juletid i allmänhet. Det är något väldigt speciellt med att tillsammans med över hundra andra, vecka efter vecka öva och öva mer och få höra hur någonting vacker långsamt växer fram. Och när allting äntligen sitter, finns det inte mycket som är härligare än att stå där i en vacker kyrka med levande ljus och vara en av rösterna i den mäktiga stämsång som för en stund får fylla både kyrkkupol och hjärtan. Som balsam för själen, faktiskt.
Foto: Oscar Sjöstrand
Text: Alice Eriksson
