I juletider som dessa är det viktigt att reflektera över vad vi är tacksamma över. När turen föll på mig tog det inte många sekunder innan jag insåg vad den absolut mest betydelsefulla händelse detta år.
Världen har under de senaste veckorna fått ta del av tusentals modiga kvinnors historier. Fasansfulla vittnesmål som beskriver ett systematiskt förtryck som även innefattar sexuella övergrepp. En stor del av dessa historier beskriver manliga kollegors beteende och händelser som skett på arbetsplatsen. Det är inget mindre än ett misslyckande från samhällets och arbetsgivarnas sida att så pass många inte känner sig trygga på den plats de behöver spendera majoritet av sin dag.
Precis som många andra elever här på VRG har jag övervägt att jobba inom näringslivet i framtiden. I mitt fall har fokus legat på finansbranschen, en plan jag dock valt att lägga allt mer åt sidan den senaste åren, bland annat på grund av att jag har uppfattat det som en väldigt mansdominerad bransch där det är svårt för kvinnor att lyckas.
När investeraren Cornelia Gustafzon beskriver arbetsintervjuer där hon fått höra att denna bransch “inte är ‘kvinnogöra’ och att de flesta tjejer ändå slutar inom 3 månader.”, är det svårt att känna hopp. När Demoskop presenterar en undersökning som visar att chefer står för en fjärdedel av alla sexuella övergrepp och ovälkomna närmanden, känner jag en enorm olust inför min och andra tjejers framtid.
Men det finns ljus i slutet av denna långa tunneln. Svenskt Näringsliv rapporterar att andelen kvinnliga chefer har ökat från 17 procent år 1998, till 36 procent år 2016. Av alla de 14 000 personer som utsågs till chefer mellan 2015 och 2016 var 41 procent kvinnor. Vägen till jämställdhet på arbetsplatser är allt annat än rak och det är fortfarande en bra bit kvar, men mer kvinnlig representation är en viktig början.
Denna positiva utveckling rättfärdigar inte på något sätt de fruktansvärda upplevelser som kvinnor varit med om och denna artikel är inte skriven i syfte om att förminska dessa på något sätt. Utan endast för att uppmuntra alla elever på skolan att inte ge upp på sina drömmar och fortsätter bekämpa de strukturer som påminner om medeltiden.
Jag är tacksam för alla personer som tar detta problem på allvar och jobbar för förändring, som tar avstånd från sexism i alla dess former på arbetsplatser. Men framför allt är jag tacksam för alla de kvinnor inom alla yrkesgrupper som orkar ta kampen varje dag, något som även gör skillnad för den framtida generationen.