“I am Sue, Sue Tennander”, inleder Sue samtalet. Med en bakgrund som musiker och engelsklärare och en fot i både USA, England och Sverige har hon verkligen lyckats hålla många bollar i luften. Livet är skiftande. Det är därför det är så kul.
Jag möter henne en molnig tisdag förmiddag på hennes kontor. Det här är tiden då många drabbas av höstdepression och d-vitaminbrist. Till min förvåning är Sue trots det mulna vädret ändå sitt gamla, vanliga, glada jag. Hon är lika orubblig som stenblocken i Stonehenge där hon började sin tid på jorden. “I grew up in a small village called Amesbury close to Stonehenge. When I was little you could climb the stones and go have picnic”. Men när det blev en stor turistattraktion insåg man snart att det inte skulle funka med så många människor som plockar bitar av sten och myndigheterna täckte för den (förutom under midsommar). På samma sätt har Sue, som så många andra världsvana människor upplevt svårigheterna i att leva över landsgränserna. “You can’t use the same type of glasses when looking at a new culture”.
Musik har alltid varit viktigt för henne. Redan som ung var hon musikalisk och har jobbat som musiklärare och varit aktiv i körer i England, USA och i Sverige. Idag är hon är reserv för “Haga Motet Choir”, där hon är aktiv som pianist. Bland vännerna är hon känd som den man frågar när ett cocktailparty ska fyllas.
Sue har haft ett otroligt rikt liv och kan skryta med både en kantorsexamen och att vara kvalificerad lärare i både engelska och musik. Här på skolan är hon ansvarig för Spets-programmet och lär även ut retorik. “Jack of all traits, master of non”, som Sue så ödmjukt uttrycker det. Men hon har inte bara jobbat inom skolvärlden. “After having lived in USA for several years, I worked on a project at UR writing the script for a TV programme that was aimed at young children in English. It was called Go Yo Yo and was broadcasted on P1 just after Bolibompa for a few months.”. Hon har även arbetat i företagsvärlden där hon lärt ut retorik på engelska. Och oavsett vad hon gjort har hon alltid försökt att göra något hon tycker är kul. Sue är alltid glad och är en av de mest inspirerande lärare jag någonsin mött. Livet är för kort för att jobba med något du inte tycker om.
Många undrar nu säkert hur en musiker kom att bli något så akademiskt som engelsklärare. För Sue som bodde i en liten by var skolan en biljett till den stora världen. Och sen var böcker ett stort intresse. Hon fortsatte också på den vägen. Efter gymnasiet studerade hon musik vid universitet i Bristol. Men det var ingen traditionell musikskola. “I wanted to study with people who did other things as well and not just music”. Där studerade hon en blandning av musik och fysik.
Sen bar det av mot USA där hon skulle möta sin man Ulf. Det var under ett internationellt sommarläger där Ulf var “the sailing instructor”. Det var då kom hon på att hon ville lära ut engelska. Hon var på sätt och vis född till lärare, men det visste hon förstås inte förrän då. “I knew I wanted to do something with music but I didn’t know that I wanted to be a teacher necessarily”. Redan som tonåring lärde hon ut. “When I was at school I was an organizer. So I was involved in helping people for competitions, I was the accompanist so I was doing teaching or guiding already then”. Hon började läsa pedagogik på Cambridge i musik och engelska och forsatt sen studierna på Stockholm universitet när hon kom tillbaka till Sverige.
Sen var det lite fram och tillbaka mellan Sverige och USA och även en tid i Silicon Valley (i retorikkursen pratar hon mycket om de gamla vise männen i antiken, men modern det är hon verkligen) med Ulf till tech guy. Men efter 9/11 där USA, enligt Sue, på många sätt förändrades blev det Sverige på heltid. Här fick hon igen uppleva de stora fördelarna med att leva utomlands. “When you move abroad you end up meeting all sorts of nationalities. It is a completely different world”. Hon har t.ex. varit med ett gäng av amerikaner och britter på ett teaterprojekt. The “GasLight Giggles”, som gruppen hette åkte runt i Sverige och berättade historier och sjöng.
Tillbaka på kontoret berättar Sue mer om hur det är att leva över landsgränserna. Hon refererar till en finsk antropolog som beskriver det i fyra stadier: först är allting nytt och fantastisk (alltid grönare på andra sidan), sen börjar människor jämföra det med sin egen bakgrund, anpassa sig efter den nya kulturen och slutligen plocka det bästa från varje kultur. Det är precis vad Sue vill för sina barn “I would like them to have the confidence of americans, the independence of Swedes and the humour of Brits”.
Hennes undervisning präglas mycket av hennes rika liv. Förutom musik (hon sjunger ofta så glatt på lektionerna) gillar hon också spel väldigt mycket. Många nya elever har säkert lagt märke till en röd ljuddosa med massa olika ljud hon går runt med. Dessutom skriver hon mycket sånger. “Something I have always done my whole life is to write songs. Every time a teacher has a big birthday or something happens I always write a song that we can sing”.
Sue har genom hela livet rört på sig, både över landsgränser och mellan olika ämnen. Efter Brexit har hon nu också ett svenskt medborgarskap att visa upp. Livet är omväxlande, det är Sue med sin Glee musikal till liv ett levande exempel på. Man vet aldrig vad som kan hända. Men en sak är säker, livet är inte bara en summa av beslut men mycket en slump. Så sluta stressa ihjäl er och följ Sues devis. “Life is marvelous”.
Fem snabba med Sue
If your life was to be summarised by a song which one would it be?
Don´t Worry Be Happy
If you were an animal, which one would it be?
A St Bernard Dog
If you had an hour to spare what would you do?
Read or listen to the radio
What would you bring if you were stranded on an island?
My piano
