Så här när de mörka eftermiddagarna blir längre och grönt blir rött kan det vara bra att påminna oss om vad som är viktigt här i livet. Glöm kontorsstolen, möte världen.
Ordning, tider som ska passas och deadlines är vardagen för VRG:s elever. Men vid sidan av det systematiska livet gömmer sig en värld fylld av idéer. Det här kom jag att tänka på när jag halvgråtandes fick påminnas om ett av barndomens guldkorn, Lilla Prinsen, som gjorts till en Netflix film.
Storyn är enkel. En pojke lever sitt liv på en avlägsen asteroid där han blir förälskad för att sen möta världen. Väl på jorden träffar han en pilot som på ödets vis hamnat i Sahara där han ska tänka kring livets banor. Mannen experimenterade som liten med teckningar men blev snabbt ratad av vuxenvärlden som tyckte att historia och fysik var det enda sätt att fylla framtiden med mening. Prinsen visar honom att livets box även kan rymma saker som vi inte kan fånga med blotta ögat, till och med ett och annat får.
Det här är skolans paradox. Vi ombeds hela tiden vara kritiska. Ändå är vi trackade till att följa systemet. Läs mycket matte för det är den tunga vetenskapen. Åk till USA för det är något man borde göra. Det kommer en lördag, så kämpa på. Plugga in begrepp till provet bara för att sen glömma det. Ingen verkar någonsin fråga sig varför. Varför räknar du stjärnorna, frågar prinsen. Ja det gör mig rik vilket gör att jag kan köpa fler stjärnor, svarar the business man. Vuxna är bra konstiga, för att låna prinsens ord.
Filmen kretsar förutom kring prinsen, även en liten flickan vars framtid dikteras av hennes mammas life plan. En perfekt analogi till vårt eget liv, en plan som styrs av vad man bör göra istället för vad man vill göra. Missförstå mig inte. Matte, fysik och historia är viktigare än någonsin. Att lära sig det bara för lärandets skull är däremot meningslöst.
The Aviator som piloten heter är med sitt uppseendeväckande hus en sällsynt syn bland alla korrekta hus. Med sitt stökiga skägg och observatorium till vardagsrum visar han runt i en kreativitetens sprudlande hem. Gammal som han är har han några skruvar lösa. Men lilla prinsen, honom minns han. “It is not growing up that is the problem, it is to forget”, mumlar han vist.
Fransmän är kända för att inte vara så internationella. Men för engångsskull har de lyckats se bortom horisonten på flygspetsen. När vi är små uppmuntras vi till att vara nyfikna på världen och fråga oss själva, vad vill vi egentligen bli? Men inte långt in i tonåren får vi veta att så här bör man vara punkt slut. Ingen frågar varför. Lika sant som det var 1943 när Saint Exupéry skrev historien är det nu. Det är genom hjärtat som vi kan se klart, inte hjärnan. Think outside the box för livet rymmer mycket mer än bara den.
Skribent: Viktor Hellblom