Efter flera veckors förberedelser var det äntligen dags för General Assembly inom MEP på Viktor Rydberg Djursholm . Redan innan mötet började gick det att känna nervositeten i rummet. Många satt tysta och gick igen sina anteckningar en sista gång, justerade små detaljer i sina tal eller diskuterade med sina delegationskamrater.
När mötet väl drog igång fylldes salen med förväntan. Presidenterna öppnade General Assembly och gick igenom dagens upplägg, men trots det var stämningen fortfarande ganska stel. Det märktes att många var osäkra på hur mycket de vågade ta plats och hur debatterna skulle utvecklas.
Det var AFCO som gick upp först för att presentera sin resolution och precis då var nervositeten som störst. Rummet var ovanligt tyst och många lyssnade intensivt. Flera delegater verkade tveka innan de räckte upp handen, och argumentationen var till en början försiktig. Eftersom AFCO var först ut satte de tonen för resten av dagen, vilket gjorde situationen extra pressad.
När AFCO:s resolution var avslutad genomfördes röstningen, och resolutionen röstades igenom. Att den första resolutionen gick igenom satte en hög standard för resten av General Assembly och bidrog till att nivån på argumentationen och engagemanget höjdes markant i de följande debatterna.
Den första resolutionen var avklarad och det kändes som att en spärr gick bort. Delegaterna såg att det inte var så farligt som det först verkade och efter det började fler våga ta ordet.
Under dagen fortsatte resolutionerna och debatterna komma i en hastig takt. Delegaterna blev tryggare i sina roller och gav sig inte så lätt som i början. Utvecklingen av argument pågick och samtalen blev öppnare och mer engagerande.
Efter varje debatt följde röstning och det var några av dagens mest nervösa stunder. Fyra utskott lyckades få igenom sina resolutioner; AFCO, ITRE, DROI och TRAN. Samtidigt röstades resolutionerna från AFET, SEDE, EMPL, LIBE och ENVI ner trots att det fanns både starka argument för, och starkt engagemang från deras delegater. I flera fall var det faktiskt mycket jämnt och det gjorde inte mer än att tydliggöra hur delade åsikterna var i många av frågorna.
Resolutionen som vann överlägset var TRAN resolutionen med 75 röster för och bara 22 emot. Resolutionen med sämst resultat var AFET med bara 19 för och 81 emot. Men den resolutionen som startade hela vår dag, var också den som skulle bli den tightaste. AFCO lyckades få 53 röster för och 48 emot, en otrolig nagelbitare.
Ju längre dagen gick desto mer började det synas hur mycket alla hade utvecklats. Det som började med nervositet och osäkerhet vidgades till självförtroende och engagemang. Mot slutet av General Assembly var stämningen betydligt mer avslappnad och samtidigt som samtalen höll en hög nivå.
När den sista omröstningen var avklarad och General Assembly var avslutat andades många lättat ut. Oavsett om ens egen resolution hade gått igenom eller inte hade General Assembly varit en lärorik erfarenhet. Dagen visade inte bara hur demokratiska processer tar form och fungerar i verkligheten utan dessutom hur mycket man faktiskt kan utvecklas genom att våga ta ordet och samtala om problem i vårt samhälle för att hitta lösningar.
Av: Erik Nilsson, chefsredaktör Rydbergaren
