I torsdags, den 6 december, var jag och fem andra elever från VRGD på en konferens tillsammans med Erica Hebbe och Isabella Stern. Konferensen heter Backa och är ett initiativ för skolor fria från sexuella kränkningar. Vi var där från 09:30 till 15:00 och förde diskussioner med andra skolor och enskilt. I slutet av dagen skulle vi komma fram till en handlingsplan kring hur vi ska fortsätta med arbetet på vår skola.
Dagen var speciell och fyllde mig med känslor. Jag både höll med och reagerade kring saker de som håller i backa konferenserna pratade om, hur de målade upp scenarion för oss. Själv anser jag att det främsta ansvaret ligger på det manliga könet, då det är de som utsätter kvinnor i störst utsträckning. Vi fick ta del av statistik idag som var häpnadsväckande, 87% av de som misshandlar är män och 96% av alla våldtäkter är män som är förövaren (Tjejjouren). De tog upp hur machokulturen påverkar män, hur samhället har normer och ideal speciellt riktade kring hur mäns läggning och personlighet ska vara. Vi lever i en machokultur. Jag tyckte snarare att de målade upp männen som offer, att det nästan kom ut som en förklaring att de är våldsamma på grund av machokulturen. Men män är inte offer. Jag skriver det igen för att vara extra tydlig, män är inte offer.
Sexuella kränkningar är en fråga för alla, både män, kvinnor och icke binära. Faktum är att 1 av 5 gymnasieelever har sagt att sexuella trakasserier förekommer på deras skola (Novus). Denna våldskultur som har etablerat sig på sistone skapar en otrygghet, både i och utanför skolan. Vi ska jobba för en samtyckeskultur, eller som vi idag kallade det; backakultur. Skolan är en möjlighet för förändring och mitt engagemang började på riktigt idag. Jag vidgade mitt perspektiv något enormt, och jag har ändå haft starka åsikter kring detta sedan innan. Det ska vara en nolltolerans mot detta, inget kön ska bli utsatt för kränkningar.
Vår skola har nu lagt fram en handlingsplan. Jag tillsammans med de andra eleverna fick lägga fram förslag. Då vår skola främst har problem med sexuella kränkningar utanför skolans lokaler, så krävs ett annat tillvägagångssätt. Vi tror att problemet grundar sig i bristande kunskap. Bristande kunskap kring var gränsen går, bristande kunskap kring vad som är ett nej och framförallt bristande kunskap kring ämnet som stort. Våldskulturen innebär inte endast sexuellt våld, utan grundar sig i begränsande normer såsom; förväntningarna på tjejer är att vara passiva, kontrollerande men samtidigt sexuella objekt för killar. Killar förväntas vara aktiva, ta för sig och ha rätt till andras kroppar. Det gäller att avnormalisera normaliseringen kring detta. Lika mycket som tjejer tar ansvar över sina kompisar, är killar skyldiga att ta ansvar över sina kompisars handlingar.
Jag är fullt medveten om att alla killar inte gör dumma saker, lika mycket som att det finns tjejer som utför sexuella kränkningar. Men ta en titt på statistiken, jag kan lista mycket mer än endast det där, förstå då till en viss del varför jag skriver om det manliga könet. Detta är något vi ska jobba för tillsammans. Det ska inte finnas bortförklaringar eller försköningar som “kärlek börjar alltid med bråk” eller “boys will be boys”.
Jag gick därifrån med ny motivation, mer insikt och mer stolt än någonsin att vara tjej.