Om bara några månader fyller jag, som många andra 01:or, arton år. Spänningen är stor; snart ska JAG bli myndig: då får jag köra bil, då innehar jag rösträtt, då får jag dra ut på krogar, köpa alkohol från livsmedelsbutiker och själv ta ansvar för min egen ekonomi. Alla de privilegier och allt det ansvar som vuxna dagligen har, kommer jag också snart få ta del av. Att fylla arton är alltså ett första stort kliv mot att bli vuxen: friheten och ansvaret översköljer en.
Men vad innebär det egentligen att fylla arton? De tidigare nämnda sakerna som sker när man fyller arton kan ju nästan beskrivas som klichéer; alla har även hört dem så många gånger så att man tror sig förstå deras innebörd. Å andra sidan är det nog egentligen svårt att verkligen förstå att man har fyllt arton; att man från att ha varit en liten (omogen) ungdom nu ska ha rollen som en ansvarsfull vuxen. Livet kommer aldrig vara detsamma igen, både till det positiva som till det negativa.
Helena Waltré, elev på VRG Djursholm, berättar om hennes egna upplevelse med att fylla arton: “min största förväntning med att fylla arton var att få gå ut, vilket var väldigt kul! Det enda som är otippat med att fylla arton är att folk tycker att arton låter ganska gammalt. Jag hade inte trott att det var så stor skillnad att säga att man var sjutton eller arton, men folk reagerar annorlunda.”
Ett jättekliv sker alltså för de som blir myndiga; inte bara att man själv känner en stark förändring, men att annat folk också ser och reagerar annorlunda på en. För andra har du fått mer ansvar, och för dig själv vet du att du har fått fler privilegier.
Du kan till exempel resa vart du vill med dina vänner eller själv, utan föräldrarnas översyn och medverkan; du kan både boka flygresor och hotellrum helt på egen hand. Det enda du förstås behöver är pengar, sedan är det bara för dig att bege dig iväg.
Dina föräldrar får heller inte längre tillgång till Schoolity om du inte ger dem tillåtelse. Alltså behöver inte föräldrarna nödvändigtvis se vilka betyg du har fått, samtidigt som du får möjligheten till att själv sjukanmäla dig.
Nicolas Jendi, elev på VRG Djursholm, berättar hur även han upplevde det att fylla arton: “egentligen hade jag inte jättestora förväntningar, men mest att det skulle finnas mer att göra, mer frihet så att säga. Men det jag har märkt är dock att det är ingen större stress. När man har fyllt arton är man ju över arton för resten av livet, så man hinner med att göra det mesta! Det jag har förstått som värdefullt är att man inte måste utöva sin frihet direkt. Att veta att man har rätt att till exempel gå på barer är nästan lika mycket värt som att göra det. Jag tror att man lätt kan stressa upp sig och tänka att man måste göra allt så fort som möjligt, men så är det inte.”
Vi borde alltså inte stressa upp oss inför vad vi kan göra precis när vi har fyllt arton, då chansen att göra det vi vill göra när vi fyller arton fortfarande kommer finnas kvar senare i livet när vi är 19, 20… eller till och med 30.
Självklart måste det vara riktigt härligt att få chansen att köra bil precis samma dag man fyller arton. Men är det egentligen nödvändigt? Varför stressa och kanske skriva ett för dåligt resultat på teoriprovet eller uppkörningen så att man inte ens får sitt körkort?
Bara för att vi får möjligheten till att göra nya saker när vi blir arton innebär det väl inte att vi borde göra dem direkt med hets? Ska vi sticka hemifrån eller gifta oss direkt när vi blir myndiga bara för att ingen kan ifrågasätta? Ska vi skaffa tatuering? Ska vi ta lån bara för att vi har lite ont om pengar just i denna stund, så att det senare kommer att svida till i plånboken? Ska vi, i vår hets, ingå avtal som vi senare kommer att upptäcka vara usla?
Vi har möjlighet till allt detta, dagen vi blir arton. Friheten är alltså allt vad denna dag handlar om; dagen då vi blir myndiga innebär trots allt att vi, om vi vill, kan slita oss loss från det vi kallar hem och ge oss ut på nya äventyr.
Nils Czernich, elev på VRG Jarlaplan, säger att man som myndig går utanför sin egna bubbla. Denna bubbla har länge inneburit att man har fått ständig hjälp av sina föräldrar, vilka har skött allt åt en. Genom att gå utanför sin bubbla får man mer förståelse för hur vuxenlivet ser ut genom att få mer ansvar.
Trots detta brukar många myndiga dock välja att stanna kvar och bo hemma tills studierna är avklarade och man känner att man är mogen nog att skaffa ett eget hem; kanske en rumslig men lite för dyr etta i Vasastan. Därav har vi inte uppnått fullkomlig frihet så länge vi fortfarande bor hemma. Men vi har friheten. Det är det enda som gäller; vi har möjligheten till att egentligen göra precis vad vi vill. Om vi väljer att ta möjligheten eller inte är helt upp till oss själva, men den finns där ute för alla som har fyllt arton år.
