Jag har valt att skriva denna artikel för att belysa hur olika upplevelser vi människor kan ha om en och samma företeelse. Julen.
Julen är så otroligt personlig enligt mig. Man ska samla sin kraft, energi men framförallt kärlek i att antingen skapa eller köpa fina julklappar till sina nära och kära.
För mig innebär julen-kärlek. Kärlek och en varm, men också pirrig stämning inför allt som står på agendan. Såhär hoppas jag att alla känner inför julen. Men det är tyvärr ingen garanti, vilket jag hade hoppats på att det fanns-en garanti, där alla vi människor blev garanterade en bra och fin jul.
Jag är överlycklig över den uppväxt jag haft. Vi Stenbergare är en stor släkt som verkligen lägger manken till vid sånna här traditioner, vilket har fått mig att inte bara se på julen som en mysig högtid, utan ett specifikt tillfälle där alla anstränger sig lite extra mycket och värnar om varandra. Omtänksamheten och generositeten överflödar och man samlas för att ge varandra julklappar, äta god mat och skratta ihop. Världens bästa dag i alla dess former.
Men med det här tillkommer självklart också förväntningar. Förväntningar som leder till besvikelse, och besvikelse som skapar ångest. Att inte leva upp till förväntningar är en rädsla för väldigt många. Ni kanske har hört talas om julstressen– stressen innan jul när man upplever en molande ångest och stress över att hitta så fina och dyra klappar i strävan efter att uppfylla de outtalade förväntningarna som ligger över en. Så absolut, julen för med sig en viss ångest för mig med, men det är okej, för det visar ju bara hur mycket jag bryr mig.
Men är julen så fantastisk för alla egentligen?
Det finns både barn och vuxna som känner ett enormt förakt mot julen. Julens fräcka sätt att varje år komma tillbaka och ytterligare ge med sig en period av ångest och dysterhet.
Att ha en gravt alkoholiserad mamma som dricker sig stupfull på julafton, att ens ensamstående pappa inte har råd med några julklappar, att behöva ha den där årliga “skryt-tävlingen” om vem som fick flest julklappar, och man tvingas ljuga för att upprätthålla en fasad. Detta är bara några få av de ångestmoment som stora som små går igenom varje år vid juletid. Någonting som går oss “julälskare” förbi.
Men jag skänker ändå en tacksamhet till julen och hur den får mig att stanna upp, reflektera, och ägna en djupare tanke åt andra och ett visst lidande.
