VRGDT:s skribent Hannes Hovmöller var i torsdags på premiären av Star Wars- “The Force Awakens”. Han såg en film som tar det säkra före det osäkra men gör det med klass.
Förväntningarna var uppskruvade och höga. Fansen satt som på nålar. Biosalongen släcktes ned och spänningen var påtaglig. När förtexterna rullade igång kände jag en barnslig lycka. The force was awake again.
Med Star Wars XII väcks den kultförklarade filmserien till liv igen. Ett uppvaknande av den mer fartfyllda sorten. Vi störtas direkt in i ett inferno av stormtrupper, flygfighter och explosioner.
I början fångas vi upp i ondskans attack mot planeten Jakku. Piloten Poe Damon har ett viktigt ärende på planeten, men blir överrumplad av den Första Orden – en grupp rymdterrorister som vill upprätta ett ondskans imperium. Till Jakku skickar man sin högsta ledare – Kylo Ren. Konfrontation sker mellan den gode piloten och den Darth Vader-liknande ledaren. Piloten förs till ett av de större moderskeppen och vi får se filmens första gisslandrama.
Förväntningarna var stora på att denna film skulle skilja sig från de senaste tre filmerna som sågs som snedsteg av fansen. De förstod inte hur man kunde förflytta en kultsaga från någorlunda verkligt inspelade miljöer (George Lucas valde bland annat att spela in planeten Hoth på en glaciär i Norge i den femte filmen) , till att få Star Wars att verka som vilken animerad SI-FI film som helst (stadsplaneten Corusant är endast inspelad i studio). Här har både regissör och producent lyckats väldigt väl. Bildupplösningen är fantastisk och för första gången känns det som om 3D- glasögon gör stor skillnad. På Jakku blir bilden suddig av alla omkringflygande sandkorn, på den Första Orderns stjärnkryssare blir du en del av besättningen.
Filmen är underhållande då den blandar gammalt och nytt till en modern men samtidigt igenkännande handling. Tyvärr kan igenkänningen också bli ett störningsmoment då jag flera gånger under filmen förstod vad skulle hända. Mycket efterliknar Stjärnornas Krig – den tidigast producerade filmen (1977).
Motståndsrörelsen, den onda sidan med en ny Sith-lord och Milleniumfalken är alla igenkännande komponenter. Men handlingen utnyttjar också alla karaktärerna på ett bra sätt, goda som onda. Genomgående syns den Första Ordern mer än Motståndsrörelsen, men det bygger på så sätt upp auran kring de onda.
Huvudpersonerna är den ensamma strövaren Rey och Finn, utbrytaren ur stormtrupperna . De finner varandra på Reys hemplanet Jakku, flyende ifrån bråk och oroligheter. Allt eftersom handlingen fortskrider, får vi veta mer om Reys bakrund. Skådespelaren Daisy Ridley (Rey), får sitt stora genombrott i denna film. Karaktären Rey är smart, självständig och har ett gott omdöme. Hon bevisar, enligt mig, att Luke Skywalker lika gärna kunde hetat Rey Skywalker i originalfilmerna. Det visar att debatten om jämställdhet även har nått Star Wars.
Star Wars XII är ett stort steg åt rätt håll för filmserien. Att ta in kända originalskådespelare är att sätt att locka den inbitna fantasten. Samtidigt attraherar produktionen den yngre generationen genom en häftig upplevelse i biosalongen och en aktiv återkoppling på sociala medier. Som publik vill du se mer, veta mer, uppleva mer.
De kommande filmer har mycket att leva upp till. Endast en sak sak är säker: Jag kommer se dem! The Force is still alive.
“Powerful you have become, the dark side I sense in you.”
– Yoda
Skribent: Hannes Hovmöller
