Åttonde mars, internationella kvinnodagen. Årets kanske mest omdebatterade dag. Vissa jublar, andra (läs män) hänger läpp och muttrar att det minsann borde finnas en internationell mansdag också. Annars är det ju orättvist. Jag kan dock meddela att internationella mansdagen redan finns. Faktum är att det finns 364 stycken. I år blir det till och med 365 tillfällen att fira män världen över. Grattis!
För att återgå till internationella KVINNO-dagen; det är en nödvändig dag, även i ett land som Sverige som gärna stoltserar med att vara det mest jämlika landet i världen. Vi har uppnått jämlikhet i många basala frågor, såsom rösträtt och skolgång, men det finns en hel del “osynliga” orättvisor kvar. Jag skriver “osynliga”, för könsdiskrimmingeringen som sker idag är så välintegrerad i vardagen att vi inte tänker på det. Trots att kvinnor tar för sig på arbetsmarknaden som aldrig förr tar kvinnor ensamma ansvar för matlagning, tvätt och städning, precis som förr. Är du tjej och har en bror upplever du säkert med jämna mellanrum att han har friare tyglar när det kommer till att träffa kompisar en sen fredagskväll. Min kloka vän Sara poängterar också att många tjejer känner sig tvungna att bete sig stereotypiskt manligt för att bli respekterade. Som det är idag dömer vi omedvetet kvinnor iklädda rosa klänningar eller andra “tjejiga” kläder som oseriösa och oansvarsfulla. Den enda personen till min kännedom som lyckats göra rosa fluff respektingivande är Elin Eks alter ego Grynet. Ojämlikheter könen emellan är ett faktum och påverkar oss mer än vad vi vill tro.
Jag måste bekänna jag har en hel del att jobba på själv. För inte så länge sedan frågade min lillasyster mig vilka regissörer jag beundrar. Jag tittar mycket och gärna på film, så jag kunde utan problem slänga ut mig namn som Allen, Anderson, van Sant och Spielberg. När hon däremot frågade efter kvinnliga regissörer vart jag tyst…Poängen jag försöker förmedla är inte att jag ser upp till “fel” regissörer. De har alla gjort enastående filmer, och att säga något annat bara för att de är män är diskriminering. Poängen är att min oförmåga att ens nämna en kvinnlig regissör visar att kvinnor inte har samma möjligheter som män. Om kvinnor vill bli de främsta inom sitt yrke måste vi prioritera bort allt: vänner, familj och fritid. Och hur kul är det?
Om jag fick bestämma skulle människors lika värde vara så självklart att åttonde mars inte öronmärks för kvinnor. Varje dag skulle vara internationella kvinnodagen, precis som varje dag är internationella mansdagen. Men vi är inte där än. Därför uppmanar jag er alla att fira och förespråka kvinnors rättigheter till max idag: se ett avsnitt “Grynets show”, diskutera Stockholms feministiska filmfestival, läs Joyce Carol Oates, klä dig i chock-rosa… visa att du är “sorry I’m not sorry”, helt enkelt.
Skribent: Boel Olsson
Bilden tillhör Nanna Olsson