Under en längre tid har Filip Isaksson och Rydbergrens egna IT-ansvariga Jonathan Byman arbetat på ett tidigare väldigt hemligt projekt, vid namn ‘Projekt Carlos’. Tidigare under vårterminen lanserades äntligen ‘Carlos’, eller ‘Carlos Quest’ som det heter på Google Play Store och App Store, ett mobilspel för både Android och iPhone. Detta är däremot inte vilket mobilspel som helst utan Filip och Jonathan har byggt ett mobilspel om en av sina klasskompisar.
Spelet handlar om Carl-Johan Fröling, en av de bästa studenterna vi har här på skolan och kanske den coolaste också, beroende på vem du frågar, inleder Filip. Man är alltså karaktären Carl-Johan och springer runt i olika spelmiljöer får jag förklarat för mig. “Det efterliknar CJ:s liv och varenda steg han tar i minsta detalj.” Jag tillägger snabbt: “Så då finns Sara Grim också med i spelet nu?” “Ja det gör hon”, svarar Jonathan skämtsamt. Han fortsätter med att förklara att första banan börjar hemma hos Carl-Johan, vilket leder in på min nästa fråga:
Hur kom ni på spelet och varför just Carl-Johan?
Utan vidare betänketid svarar Filip: “Att det är Carl-Johan är rätt självklart tror jag, det behöver jag kanske inte förklara. Det tror jag man förstår, det är bara att titta på honom.” Jonathan fortsätter instämmande: “Han är bara en perfekt karaktär. Hur allting uppkom var i bastun på SATS. Vi hade våra bastumöten där efter att vi hade gymmat stenhårt! Väl i bastun brukade vi sitta och snacka lite och sen blev det en idé på riktigt, att göra ett spel om Carl-Johan. Vi började faktiskt jobba på det här redan i ettan, precis i slutet av vårterminen. Innan sommarlovet skulle börja så hade vi gjort en första, ganska dålig, prototyp. Därifrån fortsatte vi och gjorde senare om det från grunden för att få det precis som vi ville ha det.”
För att få en bättre bild av spelet frågar jag dem, mot bättre vetande, om ‘Carlos Quest’ liknar något annat spel. Som jag nästintill hade förutspått påpekar de noggrant att Carlos är mycket originellt. ‘Carlos ‘är ett väldigt unikt spel till att börja med och det finns få spel som liknar det, men vissa säger att det påminner lite om Super Mario”, konstaterar Filip. Jonathan kommenterar samma sak, “Det finns ju tendenser att det skulle vara likt Super Mario, typ Super Mario Bros”. “Fast reinvented”, avslutar Filip.
När vi ändå är inne på Super Mario frågar jag om det finns någon ond fiende som Carl-Johan måste tacklas med. Svaret på den frågan är däremot mer hemlighetsfullt. Båda menar att man måste spela för att få se och att det är en överraskning. “Vi vill inte spoila någonting, men det finns lite plot twists i spelet.” Filip instämmer med Jonathan, “hela spelet har en ganska genomtänkt story”.
“Vet man vad spelet handlar om innan det börjar då?” frågar jag. “Nej”, säger båda två samtidigt. “Det är det som är det roliga, du får veta mer ju mer du spelar. Det är som en film”, kommenterar Jonathan. Han fortsätter däremot och berättar om spelets första scen där vi möter en Carl-Johan som är sen till skolan och blir väckt av sin mamma. “Det visas små seriestrippar som man får följa med, det blir som en liten film, och så spelar man första scenen. Första banan är att han ska komma i tid till skolan. Sen kommer det en massa utmaningar längs vägen”, säger Filip. Jonathan bygger vidare, “han har ju problem på vägen till skolan, sen väl i skolan händer något annat. Det går några banor innan man verkligen får veta vad problemet faktiskt är. Vi satsar på att vi hela tiden expandera spelet. Det är som en film som aldrig slutar kan man säga”, menar Jonathan. Likt en van säljare avslutar Filip med: “Det kommer nya banor hela tiden. Man kan aldrig få nog helt enkelt.”
Att färdigställa Carlos Quest har varit en lång process, varpå jag undrar vad de största problemen varit under under arbetets gång. Tystnaden som skapats för ett ögonblick bryts av Filip. “Det fanns ett ganska stort problem som saktade ner hela processen lite grann, det är nämligen så att man behöver grafik för att göra ett spel och om man inte vet hur man ritar blir det lite svårt”. Jonathan påpekar också att de hade haft många problem under arbetets gång och det framförallt hade med grafiken att göra, “det var i början väldigt kass grafik. Sen har vi ju en kompis Melker Duberg, som hjälpte oss att rita en del av grafiken i början. Senare tog det däremot för lång tid och då fick Filip ta över och rita resten”. Filip förklarar vidare, “när man säger att man vill ha något:’Kan du rita det här, jag behöver det nu’ så svarar han (Melker) dagen efter att han gör det sen. “Vi vill ändå ge cred till Melker”, säger Jonathan. “Lite grann”, hör man Filip svara i en snabb replik. Båda är dock noga med att Melker trots allt har varit till stor hjälp, då det är han som till största del står bakom seriestripparna samt är den som ritat många karaktärer och framförallt gjort rösterna till de olika karaktärerna i spelet.
Ãr det alltså ni fyra, inräknat med Carl-Johan och Melker, som tillsammans har utvecklat spelets berättelse?
Det visar sig däremot att Carl-Johan inte har något med spelet att göra. Jonathan berättar “Carl-Johan vet egentligen ingenting förens det kommer ut, han har varit helt omedveten om vad som försiggår bakom kulisserna. Eller han har väl ibland fått veta lite saker i förväg, som små teasers, men han vet egentligen inget om själva spelet”. Filip fortsätter, “Han godkände inte processen till att börja med kan vi säga”. “Men nu tror vi att han faktiskt gillar spelet”, avslutar Jonathan.
Det är alltså Filip och Jonathan som står för programmeringen av spelet, medan det är Melker och Filip som har ritat grafiken. Det framgår även att det är Melker som har gjort spelmusiken. “Det skulle vi aldrig kunna göra själva faktiskt. Musiken ger vi honom all cred för. Vi skulle aldrig kunna göra musiken som han gjorde den”, menar Jonathan. “Han kan faktiskt få cred för musiken”, medger Filip men tillägger skämtsamt, “grafiken skulle däremot ha kunnat göras lite snabbare”. Det kvarstår däremot att de är nöjda med Melkers insats då Jonathan konstaterar att “musiken faktiskt är väldigt bra, det kanske kommer ett album på Spotify, vem vet”.
Som Jonathan och Filip redan antytt har Carlos Quest varit av en mindre utmaning. När det nu är klart konstaterar de att de har skrivit runt 25 000 rader kod, om inte mer. Rörelsesystemet, alltså det som bland annat bestämmer sättet hur Carlos rör sig på, har de gjort om mellan åtta och nio gånger för att få det perfekt. Det i sin tur kunde motsvara flera hundra rader av kod. Som med alla nya projekt finns det saker man inte hade tänkt på innan. “Man har en bild av hur man vill att det ska vara men efteråt måste man börja tänka: ‘hur ska jag kunna få det att fungera på det sättet?’. Saker måste hända i rätt ordning. Egentligen är en dator ganska dum. Den gör ju bara exakt det du säger att den att göra. När du pratar med en människa så är det vissa saker som är underförstådda, men det fattar inte en dator så ibland kan det bli jättekonstigt”, menar Jonathan.
De förklarar däremot att även en nybörjare kan programmera ett mobilspel, men det första man ska göra är att lära sig att programmera. “Om man ska lära sig programmering är det bästa att jobba på ett projekt. Det är verkligen inte kul att sitta och plugga programmering, det är jättetråkigt. Då är det roligare att jobba på något man faktiskt tycker är kul”, menar Filip. Jonathan är snabb med att tillägga att övning ger färdighet, men att det är viktigt att inte välja för svåra projekt. Som första projekt tipsar Filip om enkla, små spel som hänga gubbe eller snake. Vidare menar han att det är ett bra påbyggnadsspel, “man kan man alltid göra väldigt enkla idéer mer avancerade”. Jonathan förklarar att det var så de arbetade när de höll på med Carlos, “halva syftet med Carlos var att lära sig något. Vi tänkte ‘det skulle vara ännu roligare om vi kunde göra det här’ vilket ofta resulterade i att det blev en avstickare som tog många extra timmar att göra.”
“Vill man programmera någonting enbart för iOS är Swift lättast att lära sig. Det är bara att söka på nätet hur man gör, det finns jättebra material för att lära sig på internet, berättar Filip. “Fast samtidigt som Swift är ett väldigt lätt språk att lära sig, så funkar det inte om man vill göra ett spel för fler plattformar, exempelvis Android. Vi själva använder en spelmotor som heter Unity. Då programmerar man i ett annat språk”, fortsätter Jonathan. Filip fyller i att de använder C# (C-sharp). “Det en spelmotor som gör att den kan hantera fysik på ett annat sätt så att man inte behöver göra allt från grunden”, enligt Jonathan. De förklarar att det är lättare än vad man tror att lära sig programmering. “Det kanske ser lite skrämmande ut, men när man väl börjar är det faktiskt ganska kul”, medger Filip.
Vill ni hålla på med spelutveckling i framtiden?
Båda är kluvna gällande den saken, men de vet att de vill hålla på med programmering. “Det finns ju andra roliga grejer man kan göra. Vi har ju Project Blackbird, Project Blacksnake och mycket annat på gång. Vi har lite olika projekt”, avslöjar Jonathan. “Projekt Blackbird är ett projekt under kodnamn och är under arbete”, fortsätter Filip. Med andra ord är det ytterligare projekt som de inte kan uttala sig om. “Vi har ju haft flera projekt parallellt, men Carlos är det som tagit mest tid under det här året, för vi ville kunna släppa någonting. Programmering är något jag absolut vill lära mig mer om, och också kommer göra. Sen är det inte säkert att man bara kommer programmera spel. Just spel är kul för att det är mycket grafiskt, så man kan se när saker händer. Annan typ av programmering är bara textgrejer. Det är saker som inte är synligt, vilket är lite tråkigare. Jag skulle rekommendera att börja göra spel, eftersom det är väldigt roligt att göra, om man vill lära sig att programmera”, säger Jonathan.
Vad gäller framtidsplanerna för Carlos Quest ser det positivt ut. “Vi har lite utvecklingsplaner för hur vi kan göra Carlos ännu roligare och få ännu fler nedladdningar”, kommenterar Jonathan. Filip är inte sen med att inflika att det finns en Pro-version att köpa för 10 kr. Användargruppen för deras spel är i dagsläget framför allt yngre barn. “Vi har fått höra från bekanta att yngre barn runt fem års ålder gillar Carlos väldigt mycket. Från användargruppen på fem år har vi fått bra feedback. Carlos är populärt på svenska dagis”, konstaterar Filip. När jag däremot frågar hur många nedladdningar spelet har svarar båda i en kör: “Vi vill inte gå ut med sådana siffror. Väldigt många har laddat ner det runt om i världen”