… och så var dagen kommen! 24e december är här och vi vet alla vad det betyder. Julafton! En väldigt trevlig dag för mig personligen. Jag och mamma började dagen med en härlig ridtur, vi åt grötlunch innan Kalle och ikväll väntar ett efterlängtat julbord med släkten. Mys!
Detta år har jag faktiskt haft rekordmycket julkänsla, i alla fall jämfört med de senaste åren. Anledningen är nog en kombination av det kalla vädret, all julmusik jag hört på jobbet och den eminenta julkalendern vi publicerat här! Det sistnämnda är det som tagit mest energi, men också det som varit absolut roligast och mest lärorikt! Att hemsidan kraschade just 1:a december var ju så slumpmässigt olyckligt att det nästan blev komiskt. Inte den starten vi ville ha, men efter en veckas försök att åtgärda problemet var vi up and rollin’ igen med en hemsida som fungerar bättre än någonsin. Vill speciellt tacka Emil Shahnazi-nia och Axel Brunzell för det goda samarbetet med att få igång allt igen, utan er hade det aldrig löst sig så pass snabbt som det gjorde.
När jag väl är igång vill jag också passa på att ge en stor eloge till redaktionen som tillsammans hjälpts åt med att producera all media denna månad. Att vi på redaktionsmötet inför detta var så många deltagande har gjort att vi under denna julkalender kunnat publicera högkvalitativa artiklar och filmer med väldigt varierande innehåll. Jag är så imponerad och stolt!
Nog med hyllandet och tillbaka till verkligheten. Året som gått har förhoppningsvis känts som en lättnad för många av er. Covid-19 har gradvis släppt sitt grepp om vårt samhälle och allt har sakta men säkert återgått till det normala. Att se 03:orna uppleva studentvåren till dess fulla potential gladde oss alla och inbringade en känsla av trygghet och förväntan inför vår tur. Nu är det mindre än ett halvår kvar och förväntan börjar blandas med nervositet inför framtiden. Vad ska man göra då? Vilka kommer man fortsätta umgås med och vilka kommer man aldrig någonsin se igen efter studentdagen? Världen efter studenten känns så stor.
Med det sagt menar jag inte att världen känns liten just nu. Att ta sig ann VRG, med allt vad det innebär, är i många fall en utmaning stor nog. Tempot är högt både i skolan och socialt, och det i kombination med att tiden går fort när man har roligt har gjort att gymnasietiden swishat förbi snabbare än förväntat. Det enda som bevisar att det faktiskt gått 5 terminer sedan jag satte min första fot på VRG är alla miljoners fantastiska minnen och hur mycket alla utvecklats som personer.
Av den anledningen är mitt största tips till er i 1:an och 2:an att ni under er resterande tid försöker bygga så bra relationer som möjligt med dem i er närhet. Uppskatta att få umgås med kompisar varje dag! Är det något som skaver bör ni åtgärda det så snart som möjligt. Gymnasietiden ska förbereda oss för vuxenlivet och i den utbildningen ingår det att kunna hantera obekvämligheter på ett moget vis. Ta ingen skit, men snacka inte heller skit. Hitta vännerna du förtjänar och njut av tiden tillsammans.
Där var mitt klyschiga pepptalk klart.
God Jul på Er!
Mvh
Sofie af Ugglas, ordförande på Rydbergaren 22/23