Hon är skolans kändis: den galna engelskaläraren. Som elev (eller förresten – det gäller nog alla, kollegor inkluderade) vet man aldrig vad man kan förvänta sig av henne. VRGDT vill gå till botten med vem den omtalade Ann Wachtmeister egentligen är. På knackig engelska och något nervösa sätter vi igång intervjun.
Berätta om dig själv?
Åh Gud, jag hoppades verkligen att ni inte skulle fråga det. Har ni några timmar? Haha nej men vad vill ni veta? Jag är född i New York och uppväxt i Bahamas.
Hur kommer det sig att du hamnade i Sverige?
Jag blev störtkär i en svensk man. Vi hade ett långdistansförhållande i två år och sen flyttade jag till London. Vi flyttade till Sverige 1996. Vi är dock inte tillsammans längre. Min pappa är svensk så kulturen och landet var inte särskilt främmande för mig. Jag har alltid varit svensk medborgare, men kunde inte språket alls.
Tack för öppningen, tänker vi och frågar hur bra hon är på svenska nu.
Ann ler och det ser ut som att även denna fråga är på listan över saker hon hoppades att vi inte skulle fråga. Efter några sekunders överläggning säger hon: ”Enligt mig själv kan jag uttrycka mig flytande både i skrift och tal, men om du frågar mina barn eller elever finns det mycket som skulle kunna förbättras (skratt). Hemma pratar vi engelska”.
Vad gjorde du innan VRG?
Jag var hemma med mina barn i tio år. Efter det arbetade jag på Engelska Skolan Norr och Stockholm International School. Precis innan jag började på VRG jobbade jag på dagis, det värsta jag gjort i hela mitt liv (man skulle kunna tro att den meningen avslutades med ett skratt, men Ann ser skrämmande seriös ut. Bäst att gå vidare till nästa ämne).
Varför valde du just VRG?
Det var mitt mål, precis som det är många elevers mål att komma in här. Ingen var mer förvånad än jag själv när jag fick jobbet.
Vad är typiskt Ann?
Ett vertikalt EKG.
Kan du berätta något om dig själv som vi inte förväntar oss?
Ann säger ”Hmm….” och det följs av en lång väntan. Man ser på hennes ryckande mungipor och luriga blick att hon överväger hur mycket hon vågar säga. När hon frågar ”hur olydig får jag vara?” säger vi i en kör ”väldigt!”. Men glimten i ögat försvinner lika snabbt som den kom och hon säger i stället ”låt oss bara säga att jag var ganska busig. Jag prioriterade inte skolan lika mycket som ni gör, men de erfarenheter jag fick är jag väldigt glad för idag. Ibland kan dåliga beslut visa sig vara det bästa som någonsin hänt”.
Var hittar man dig en fredagskväll?
Den exemplariska fredagskvällen vore med mina vänner, skrattandes och pratandes runt ett middagsbord.
Vad gör du annars på fritiden?
Att spendera tid med familjen är min högsta prioritet. Utöver det umgås jag med vänner och tränar.
Hur tränar du?
Jag idrottade mycket i er ålder. Gympalärarna här på VRG har fått mig att börja springa och jag tycker det är riktigt kul.
Så du har en ganska nära relation till de andra lärarna?
Ja, engelskaavdelningen är tight och överlag kommer alla väldigt väl överens. Jag inspireras dagligen av de andra lärarna. De är väldigt nördiga med sina ämnen, vilket jag älskar. De är inte vanliga, trötta människor på sina arbeten utan bryr sig verkligen om både ämnet de undervisar och eleverna.
Så, vad händer egentligen i lärarrummet?
Det som händer i lärarrummet stannar i lärarrummet. Nästa fråga! Säger Ann och det är bara mörka, tefatsstora solglasögon som saknas för att uppnå superstjärnaimage.
Har du någon idé angående skolan som du skulle vilja fullfölja? En idé utöver det vanliga, som när Gabbi och Johanna startade VRG Olympics?
Jag har en dröm om att skapa ett band med en amerikansk skola så starkt att man skulle kunna kalla det en systerskola. Enligt min erfarenhet är det främst internatskolorna på USA:s östkust som matchar VRG rent akademiskt. Till en början är målet att utbyta texter men till slut kanske vi också kan anordna elevutbyten mellan skolorna. Det är en dröm som jag jobbar på att fullfölja. Jag har tagit kontakt med min gamla internatskola som jag gick i när jag var 15-18 år och frågat om de skulle vilja starta ett samarbete.
Vad gör dig lycklig?
Att lära mig saker, att inspirera, att bevittna mina barn och elevers framgång. När det kommer till mitt jobb är eleverna det absolut bästa. Jag utmanas och inspireras varje dag tack vare dem.
Vi avslutar med frågan ”finns det några tips och tricks för att få MVG hos dig?”.
Gilla vad du gör – och om du inte gör det: fake it ’til you make it!
När vi frågar om eleverna ska vara lika entusiastiska som hon själv svarar Ann att det nog inte är möjligt. Vi är beredda att hålla med. Hennes overkliga entusiasm är lika smittsam som den mest trallvänliga låt du kan tänka dig. Blotta åsynen av hennes vilt gestikulerande kroppsspråk skulle räcka för att dra på smilbanden. Med ett leende lämnar vi engelskarummet och märker inte ens att nervositeten försvann vid första frågan.
Mikaela Jeansson
Mika.Jean-2013@live.vrg.se