Julen är här och det är dags att dra fram våra puffiga vinterjackor, planera vilken näsa årets snögubbe ska ha och sätta stjärnan på julgranen. Men varifrån hittar vi inspiration till allt det? Just det – våra julminnen! För visst har man upplevt något alldeles extra under julen?

 Inte minst våra lärare. Även om deras lektioner verkar vara lika välplanerade som de schweiziska klockornas tick-tack, så har även de upplevt “oväntade” jular.

 Jag fick uppdraget att fråga runt och fick veta fem olika lärares bästa julminne.

 

Brigitte Buisson berättar om när hon var liten och tittade under julgranen på julmorgonen, och där låg det några dockor.

   -Det var jättefint, berättar hon.

Hennes andra julminne har sina rötter i skolan då de fick skriva brev till jultomten i ettan när hon var fem eller sex år.

-Jag skrev att jag ville ha en docka, och sen när det var jul, gick jag ner och kollade under julgranen och där låg en docka. Det var verkligen kul, jultomten hade läst mitt brev! Det var mäktigt.

Men vi har alla minnet av när man första gången började tvivla på jultomtens magiska krafter.

-När jag gick i tvåan sa en kille i min klass att jultomten inte finns. Sen började jag misstänka att det kanske är sant att han inte existerar och då kom jag direkt på att det var mina föräldrar som köpte dockorna. Då var jag väldigt besviken.

 Som tur är har vi fortfarande människor kring oss som vill ge oss presenter på julen även om jultomtens släde inte sätter spår på våra tak. Oftast lyckas de bra, men ibland tar deras ansträngningar en annan vändning.

 Emma Jönssons kommer ihåg personalens julfest för ca sju år sedan. De andra två idrottslärarna Jens och Micke hade köpt en present till henne.

-Eftersom jag är lite slarvig med nycklar, hade de köpt en sak som gör att man ser var nycklarna är när man visslar. Felet var att de aldrig satte igång anordningen och denna present har aldrig hittats under resterande sju år. Den är borta för gott. De retar mig varje år för detta: “Vi skulle ha satt igång den!”. Men den finns inte, är inte det märkligt?

 Jo Emma, det är riktigt märkligt. Men förutom visslande manicker för att hitta nycklar, är någonting som man ibland vill är en fin och skön jul med sin familj. Det är någonting som Alexandra Josefsson minns.

-Mitt bästa julminne är alla samlade barndomsjular tillsammans med mina tre systrar, mamma, pappa och boxern Milou som jag fick när jag fyllde tio år. Vi firade alltid hemma i vårt stora gula hus. Mamma har en särskild julskiva som spelades om och om igen. Det går inte att välja ut en särskild jul. De var alla så härliga.

 Jodå Alexandra, det låter underbart. En annan lärare som minns en sådan fin och mysig jul är David Höglund. Han berättar om sitt allra första julminne och bland de bästa, som var i hans farfars och farmors stuga i Märsta.

-När man ligger där i farfars soffa, inte kan sova och funderar på vad som ska ligga under granen. Ofta när vi var små fick vi ett litet paket på morgonen som man kunde underhålla sig med tills det var dags för julklappsutdelningen efter Kalle Anka. Då väntade man på, i det här fallet, ifall det var för tidigt eller inte för tidigt. Farmors och farfars gamla klocka tickade i hallen och man satt och räknade hur lång tid det var kvar. Det är en härlig känsla som jag kommer ihåg.

 Tickande klockor, jultomten, Kalle Anka och julklappar är något vi alla känner igen. Inte minst Anders Lindahl som berättar om att önska något som man gärna vill ha i julklapp.

-Jag kommer ihåg att jag fick en bilbana en gång. Det tyckte jag var väldigt roligt. Jag var fem eller sju år gammal. Den finns nog kvar någonstans men har inte använts på hundra år.

Som många andra, tycker Anders att julen generellt är väldigt positiv. –

-Jul förknippas med ganska mycket kul överhuvudtaget tycker jag.

 Det kan vi hålla med om, Anders. Vad man än önskar sig, hoppas man alltid hitta det under julgranen. Men oavsett vad som händer med julklapparna efter att snön har smält och julgranstaggarna har sopats bort, lever våra kära julminnen alltid med oss

 

Skribent och fotograf: Danna Vashchuk

 

 

Danna Vashchuk

Danna Vashchuk

Hej! Jag är ordförande för Rydbergaren och har hand om de organisatoriska uppgifterna. Hoppas du njuter av din lässtund här på rydbergaren.se. Du har väl inte glömt att bli medlem? Skriv in dig här http://ebas.ungmedia.se/signups/index/84 och glöm inte att godkänna bekräftelsemailet! Hälsningar, Danna Vashchuk

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *