Foto: Anna-Lena Ahlström

I september fick vi vi i skoltidningen nöjet av att intervjua en välkänd svensk författare, Malin Persson Giolito. Giolito har bland annat skrivit succéromanen Störst av allt. Romanen utkom för första gången i 2016 och blev omedelbart en succé, den följdes snabbt av hitserien av samma namn (Quicksand på engelska) i 2019. Alla som går på skolan känner säkert igen sig i miljön som är så väl gestaltad i boken, nämligen Djursholm. Giolito växte upp i Djursholm men bor numera med hennes familj i Bryssel. Vår intervju skedde per telefon. 

  1. Berätta om hur du kom till att bli en författare.

Giolito berättade om hur hon drömde om att bli författare eller skådespelare när hon var liten. Hon utbildade sig vid Uppsala Universitet till jurist och jobbade sedan många år på en advokatbyrå. Drömmen om att bli författare låg ändå kvar. När Giolito väntade sitt tredje barn blev hon uppsagd från advokatbyrån. Det var då inte läge att söka efter ett nytt jobb. Hon bestämde sig för att äntligen börja skriva en bok. “Dubbla slag” handlar just om en person som blir avskedad från en juristbyrå. “Jag kunde faktiskt skriva en bok, så jag fortsatte!”

  1. Berätta lite om din uppväxt.

“Jag flyttade till Djursholm i andra klass, jag började på Vasaskolan. Det var ganska tufft i början, de andra var inte så snälla. Efter ett tag blev det bra. […] Jag tyckte om att växa upp i Djursholm. Djursholm är fint, jag red även i stallet”. Giolito började i sjunde klass på Djursholms Samskola. På den tiden fanns det inget gymnasium där så att Giolito började på Danderyds Gymnasium och tog sedan studenten där. “Min mamma bor fortfarande i Djursholm så jag är där och hälsar på ganska ofta”.

  1. Hur var skolan på din tid? (Djursholms Samskola, Danderyds Gymnasium)

”Menar du om det var som i Störst av allt?” sade Giolito, skrattande. “Jag tror att det är mycket som är likadant i dag. Folk festade ju så klart, och droger förekom ibland. […] Men det var inte riktigt lika mycket pengar i Djursholm då. Det fanns i alla fall några föräldrar på skolan som hade medelklassjobb som till exempel förskollärare. Det finns mycket mer pengar i Djursholm idag.” “Trots att Störst av allt är en sorglig historia tyckte jag om att bo i Djursholm. Jag hade bra lärare och jag red mycket. Jag var duktig i skolan, jag skötte mig ganska bra. Det fanns mycket att göra, mycket idrott som fotboll och basket. Men det var mycket supande, och vi började tidigt också. Runt 13 eller 14 skulle man börja. När jag var 15 år var jag den enda tjejen i klassen som inte rökte. Jag började inte förrän något år senare. När jag tittar på mina egna barn så känns det så ledsamt. Man ska inte hålla på så i den åldern. Men jag tror att det kanske är snäppet värre nu.”

  1. Vad var din inspiration till Störst av allt? 

“Som jurist älskar jag rättegångar, jag tycker ibland att alla böcker borde handla om rättegångar”. “Jag ville skriva om en skolskjutning och vad som orsakar en sån tragedi. Jag ville att berättelsen skulle handla om 18 åringar. Det är en sådan speciell tid i livet, man bor hemma med sina föräldrar och de har fortfarande kontroll men ändå är man vuxen. Jag ville börja berättelsen efter att katastrofen hade redan hänt så man fick reda på vad som hände efter skjutningen samt vad som ledde upp till den. Både är lika intressanta tycker jag. Men historien är lika mörk som en Shakespeare tragedi. Först ville jag inte skriva om Djursholm, det finns så mycket förutfattade meningar om Djursholm, jag trodde de skulle ta fokus från historien. Men sedan insåg jag att jag kunde använda mig av det. Fördomarna ger liv åt storyn.”

  1. Hur ser du på din egen berättelse? Representerar den en sanning?

“Ja, den är ju påhittad, men det är klart att när man skriver romaner vill man ju ändå säga något om sanningen. Det finns mycket symbolik i klassrummet i första scenen. Det är människor från alla samhällsklasser. Sebastian, Maja, Amanda, Samir, Dennis och läraren. Att sonen till Sveriges rikaste man håller i vapnet och skjuter är en metafor för de socioekonomiska orättvisorna i vårt samhälle. Jag tycker också att det är viktigt att skildra droganvändningen bland våra unga i dag. Det är viktigt för föräldrar att förstå att sådant händer. Jag tror att många vuxna undviker att prata om droger och sådana problem för att då är det lättare att låtsas som ingenting.”

  1. Vad trodde du responsen skulle vara till Störst av allt? Hur var responsen?

“Jag kunde aldrig förutse hur positiv den skulle bli. Du undrar kanske om jag har fått negativ respons från djursholmare?  Faktiskt inte. Men jag tror att alla kloka människor förstår att jag ville skildra samhället vi lever i genom de här priviligierade tonåringarna. Den handlar om makt och makt som tas ifrån en (Maja). Majas föräldrar är kanske inte perfekta, men de är också offer. De förblindades av Sebastians och Claes framgång och pengar och då svek de sin dotter.”

  1. Hur tycker du serien är i relation till boken?

“Jag tycker att de gjorde den väldigt bra. Det var viktigt för mig att serien inte skulle bli någon enkel skildring av hur glamoröst det är att vara rik och ung. Det var viktigt att hitta balansen mellan de vackra miljöerna och hur kul det kan vara att festa, men ändå visa på vilken katastrof som hotar, hur tragiskt det är. Handlingen ligger väldigt nära boken. Scenen när Maja och Sebastian krockar finns inte i boken, och så är det någon scen till. De las till för att tittarna skulle snabbare förstå deras särskilda relation.”

“Scenen med Waxholmsbåten tycker ju vi Stockholmare är väldigt lustig, men våra tittare utomlands förstår ju inte att det inte finns en båt som går från Nybroplan till Djursholm. (Svenska publiken är kanske 3% av tittarna). Många har också anmärkt på Felix Sandmans hår i serien, det är ju inte en vanlig frisyr för en Djursholms kille. Men jag tror att det var så enkelt att det var så Felix såg ut och de kunde inte gärna sätta peruk på honom.  I boken är det Majas röst som berättar historien. Men alla scener utom Amandas begravning är ju filmade från Majas perspektiv. Så även där har de försökt följa bokens idé. Men visst, serien är mer riktad till en ung publik än vad boken är.”

  1. Sebastian Fagerman är en komplicerad person med många problem, hur bygger du upp den karaktären?

“Jag har läst mycket om typiska skolskjutningar, och de typiska gärningsmännen. De är oftast medelklass eller övre medelklass, de har ofta drogproblem och psykiska problem. De har i många fall separerade föräldrar och alltid stor vapenvana. Alla såna här saker är lätt att få in i en priviligerad killes liv. Jag byggde Sebastian runt de här personlighetsdragen. Psykisk ohälsa är också vanligare bland pojkar så det passade perfekt för Sebastian. Hans pappa Claes är historiens monster, han liknar en envåldshärskare. Sebastians storebror Lukas är ju inte speciellt närvarande i boken men han finns där i bakgrunden, som en sorts ‘guldgosse’ och klar arvtagare för Claes. (Rolig fakta om Claes Fagerman: Hans namn ändrades flera gånger så att han inte kunde jämföras med någon i Sverige). Att Sebastian (SPOILER ALERT) börjar med att döda sin pappa och slutar med att få Maja att skjuta honom själv är typiskt för en skolskytt. Skolskyttar vill dö.”

  1. Samir?

“Samir är den som överlever. Det är han som – symboliskt i alla fall – ska rädda världen efter skjutningen, efter att alla andra i klassrummet dog. Samir är en andra generations invandrare och till skillnad från många andra i boken, går han på skolan för sina akademiska meriterna skull. Han kommer från en helt annan socioekonomisk bakgrund. För Maja är Samir allt det som Sebastian inte är och det är väl ett skäl till att Maja gillar honom. Samir är så uppenbart kär i Maja och Maja är väl lite kär i Samir också, Sebastian ser ju så klart detta och blir avundsjuk. 

Scenen på Labbes föräldrars slott visar detta. Sebastian kallar honom för ‘Sammie’ som ett sorts slavnamn för att förnedra honom. Och på sätt och vis är det ju sant. Labbes föräldrar betalar ju Samir för att hjälpa sin son. Men Labbes föräldrar är inte några elaka människor. De är adliga, en annan sorts överklass. De är inte det minsta imponerad av Sebastian eller hans pappa och deras pengar, de gillar verkligen Samir och har inga problem att säga åt Sebastian att skärpa sig. Samir är en viktig symbol för berättelsen för att han sätter fingret på alla fördomar som överklassen har på honom. Han är ju också ett bevis för att Maja inte hade behövt välja Sebastian. Om hon valt Samir så hade inget av det hemska hänt.”

  1. Detta är ett citat från s. 171 i boken, Samir pratar med Maja “Det var för fan min första dag i skolan. Jag var jävligt stressad. Jag fattar att ni inte var det, för ni känner varandra, alla känner varandra i sjutton generationer tillbaka men för mig var det en sjuk dag, ni var skitunderliga, femtonåringar som frågar varandra vad deras föräldrar ‘sysslar med’, hur sjukt är inte det?” Vad är din upplevelse med detta?

“Ja, jag tror att många kan känna igen sig i detta. Utanförskapet, speciellt i ett sådant litet och stängt samhälle som Djursholm, är ju lätt att känna. Det är ganska sjukt att man redan som barn känner att man måste rangordna folk, och använda pengar för att göra det. Och om barnen gör så är det ju för att föräldrarna tycker att sånt är viktigt.”

Lite rolig fakta

“Producenterna rekade faktiskt bilarna på skolans parkering innan de började filma, de var chockade över alla mopedbilar! Då fick vi en liten idé av hur vi skulle skapa den här Djursholmsskolan”.

Tack Malin Persson Giolito för att vi fick intervjua dig!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *