Solen värmer genom jackan när vi närmar oss HB. Det är en dammig fredagsförmiddag och Gustav Bonds vet genast vilka vi är när vi knackar på hans kontor. Vi diskuterar kort var vi ska ha intervjun och efter lite uppmuntran från Gustav Bonds kastar vi ut Hampus Lundgren, som panikpluggar i lilla studierummet, och slår oss ner där.

Det är viktigt för oss, Elsa och Caroline, att anpassa våra intervjuer efter vårt intervjuobjekt för att få till en avslappnad miljö där lärarna känner sig tillfreds att berätta om sig själv. Tyvärr glömde vi bort tekannan och värmeljusen denna gång, men det fick gå i alla fall.

Vi ville börja från början, från barndomsåren till tonårsdramatiken. Därför öppnade med en gemytlig och trevlig fråga om var Gugge växte upp.
”På Östermalm, kvarteret Krabaten framförallt. Vi bodde på Kaptensgatan 16.Jag är ett typiskt stadsbarn. När jag slutligen kom ut till landet, Djursholm, och såg bussar med tre siffror var det läskigt.”

Den naturliga följdfrågan då är om han någonsin sett Täby? men vi håller igen denna gång. Elsa, born and bred på Karlaplan, nickar instämmande vad gäller bussarna och jag anar att de många siffrorna kan ge den inbitna stadsbon mindervärdes komplex.
”Men det var spännande att komma ut på landet!”, tilläger han glatt och Elsa nickar tvekande.

 

 

Som lärare får du se oss elever vandra runt i tonårsdimman, vill du beskriva den pubertala Gugge för oss?
”Jag gick på djurgårdsskola”, börjar Gugge med att berätta vilket får Elsa att pipa av glädje. Elsa själv och hennes pappa gick nämligen på Djurgårdskolan! En våg av blickar flyter genom rummet tills vi åter fokuserar på Gugge. Men fokus hamnar än en gång på Elsa och hennes höga tonarter när Gugge berättar att han senare gick på Ahlströmskaskolan. Elsas mamma gick där! Det finns en outgrundligt självklar sammanvävning av deras öden, rummet fylls av andar från förr. Vi tystnar och sitter i förundran när Gustav Bonds försöker att berätta mer om sitt yngre själv.
”På högstadiet var jag lite skoltrött, det var inte särskilt kul och jag hade dåliga betyg, knappt över tre. Sen när jag kom upp på gymnasiet, på Östra Real, så var det mycket roligare. Man fick fördjupa sig mer och klasskamraterna var lite mer intresserade och engagerade.”

 

Allt detta är mycket intressant men vi vill lära oss mer om mysteriet bakom mannen Gustav Bonds. Vi slänger därför in en fråga om tonåringen Gustavs fritidsintressen.
”Vad gjorde jag för någonting? Jo, jag gick på unga forskare. Man kan tro att det har att göra med experiment men vi höll på med rollspel och datorer. Unga forskare var bara ett begrepp.”
En ung Gugge som sitter och spelar med datorer känns inte helt otroligt, vi anar att unga forskare var ett kodnamn för ett hacker samfund med fetischer för te. Då vi senare lär att Gugge lärde sig älska sir Wellington från Sibyllans tehandel under sin tid där.

 

Hur började ditt intresse för religion?
”Det var under högstadiet som jag blev intresserad av det. Just Indien intresserade mig väldigt mycket och jag läste en himla massa böcker om det. Det fanns en bokhandel på Nybrogatan, EastWest bookshop, där jag brukade gå efter skolan och spendera några timmar. De hade en massa böcker om new-age, kristall healing och teosofi. Jag var runt och besökte lite olika grupper, hare Krishna templet på Fridhemsplan bland annat, och skaffade mig en massa bekanta som också var intresserade av Indien.”

Bilden av Gugge växer fram gradvis och vi frågar: Är du religiös själv?
”Nej det skulle jag inte säga. Jag förhåller mig till religionen på ett filosofiskt sätt. Jag är väldigt individualistiskt i mitt synsätt.”
Där drog vi alltså en nitlott, men vi har fler trådar att spinna vidare på.

Många av oss som tar studenten ska ut och resa nu efter skolan. Man får känslan av att du rest en hel del, har du någonsin backpackat? Och i så fall vart?
”Jodå, vi vandrade uppe på Himalaya och några källor däromkring. Det är en helt annan kultur, fantastiskt att få uppleva den skillnaden på ett positivt sätt. Jag rekommenderar alla att ge sig ut. Att uppleva någon annans vardag ger perspektiv på ditt eget liv.”

Påverkade resan ditt synsätt på livet?
”Eh, ja, jag har alltid varit intresserad av religion och filosofi. Jag vet inte, det har alltid varit intresserad att leva på ett annat sätt och uppleva andra, eeeh, glädje ämnen än i livet. Så det har väl varit ett slags ideal, eeh, jag vet inte vad jag ska säga.”

Nej, där gick Caroline för långt, stackars Gugge försöker förklara filosofi på stående fot framför en otålig publik. Men utan sinne för taktkänsla fortsätter Caroline att trampa i klaveret.

Badade du någonsin i Ganges när du var i Indien?
”Ja, det gjorde jag.”

Blev du sjuk efteråt? (följt av hypernervöst skratt)
”Nej det blev jag inte. Gugge skrattar lite stelt och Carolines ansikte ser ut som en jordgubbe. Jag badade både i centrala Indien och uppe vid glaciärerna där det är iskalla bergskällor, så där är det inte förorenat.”

Då lämnar vi obekvämligheterna i Ganges och övergår till en fråga vi fått av en våra redaktörer, nämligen Katarina Jansdottir som har en dold passion för Jersey Shore: Hon vill veta vilka tre saker som du gör varje dag för att ”stay fresh”? (Det klassiska exempeet från Jersey Shore: GymTanLaundry).
Gugge skrattar, harklar sig och förstår att frågan är menad på allvar. Han tappar några nyanser i ansiktet och säger: ”Jag tror inte jag har någonting sådär som jag gör varje dag”. Vid det svaret filosoferar vi bort på våra egna ”stay fresh” rutiner. Vi småundrar också över när fina alternativ som: duscha, borsta tänderna eller äta, inte ingick i dagliga, högst ”stay freshiga” rutiner?
”Men om vi bara ser på rutiner så gillar jag te. Jag dricker väldigt mycket te. Mer te än vad som är nyttigt.”
(Vi här på tidningen kan bara anta att med te menar Gugge någonting mycket mer filosofiskt och djupt som våra unga blödande hjärnor inte kan förstå. Men vi frågar efter hans favorit-te i alla fall.)

Har du ett favorit-te?
”Nej, det går i perioder. Om jag inte drack så mycket te kanske jag skulle ha ett, men eftersom det är så mycket te så nej. Jag brukar handla te på tehandeln på Sibyllegatan.”

Så till en annan populär fråga. Till alla er därute som aldrig eller ännu inte haft religion/filosofi med Gugge kan vi berätta att under vintertid kan man höra ett knastrande ljud från hans skor. Ni hörde rätt, skorna lever! Vi drar jämförelser med tusen små motorsågar gnisslade mot innersulan eller att mini-lämlar byggt bon i hålfoten på hans dojor för att övervintra tryggt. Eller ett mer välkänt rykte; att skorna är fyllda med tidningspapper/plastpåsar för att ge värme och skydda mot väta. Vilket fallet än må vara ansåg vi att skoltidningen behövde gå till botten med detta och följaktligen tog vi tjuren vid hornen och ställde frågan.

Vad i helsicke händer i dina skor?
”Jag knyter inte mina skor utan använder dem som sandaler. Det är spännena som låter. Det ni hör som knaster är i själva verket ett rassel. Nu när jag bytt till mina vårskor så hörs jag dock inte längre. Jag kan smyga in i klassrummet och ta eleverna på bar gärning med facebook!”
Vi skrattar alla tre gott åt andras olycka!

Elsa sätter på sig sina strasspyntade glasögon med kedja och ber Gustav luta sig bekvämt bakåt i stolen. Man kan inte med rätta he en filosofilärare i heta stolen utan att utröna och utvärdera hans personlighet. Utan någon större förvarning kastar vi oss in i vårt hemmasnickrade Proust Questionnaire.

Vad är ditt favorit-ord?
”Guckusko och kataklysm!”

För att inte verka helt abnorma och tomma i bollen nickar vi godkännande och googlar orden efteråt. Guckuskon visar sig vara en inhemsk orkidé (Cypripedium calceolus), som är lite annorlunda från de andra orkidéerna i Sverige. Just varför kan vi tyvärr inte berättade med tanke på att vi inte orkade skanna klart artikeln. Elsa sov innan Caroline kunde uttala det latinska ordet korrekt. Kataklysm är ett death-metal band från Montreal, Canada med en mycket trevlig Myspace som alla borde titta in på innan de somnar. Dock syftade Gugge antagligen på ordets betydelse vilket är katastrofartad och plötslig förändring av jordytan, men det bryr vi oss inte om.

Och vilket ord tycker du sämst om?
”När man säger tjugohundraelva istället för tvåtusen elva.” (2011 vs 2011)

Vad är din bild av lycka?
”Frihet, tycker jag är viktigt. Att ta chansen att ifrågasätta och växa.”

Vad är din bild av lidande?
”Det motsatta. Ofrihet.”

Om du inte var du, vem skulle du vilja vara då?
”En musiker, eftersom man kan försjunka ner i det blev helt absorberad vilket har vissa liknande drag med religiösa upplevelser.”

Vem är din hjälte i världshistorien?
”De jag beundrar mest är lysande tänkare som genom sin kreativa genialitet flyttat fram gränserna för den mänskliga tanken. En sådan svindlande, fantastisk tänkare är t.ex. matematikern Carl Friedrich Gauss som levde på 1700-talet. Man kan inte förstå hur han kunde komma på allting!” (Gauss var en baddare på huvudräkning!)

Hur är din sinnesstämning just nu denna dammiga fredags förmiddag?
”Bra?!” (Vi tänker då genast på Magnum Gold?!)

För vilket dåligt karaktärsdrag har du minst tolerans för?
”Att inte vara nyfiken, det har att göra med frihet. Att inte ifrågasätta.”

En något tyngre fråga hur skulle du vilja dö?
”Ute i naturen, snabbt och inte på ett sjukhus. Jag har väldigt svårt för sjukhus.”

Om himlen finns, vad skulle du vilja att Gud sa till dig när du kom till pärleporten?
”Nu lurade jag dig allt!”

Vad fick du på högskoleprovet?
”113/122.”

 

Elsa och jag tackar Gustav så väldigt mycket för hans tid och tillsammans smyger vi tre ut förbi Christina McKays engelska klass. Senare samma kväll sitter Elsa med en kanna te och doftljus och begrundar Gustavs svar. Psykologiglasögonen, hornbågade med strass och en kedja för att inte tappa bort dem, har glidit ner längs hennes näsrygg och visar upp hennes djupblåa ögonskugga som skimrar i det skumma ljuset i hennes dammiga kontor/källare.  Det tar henne några timmar, Gustavs profil var inte särskilt enkel att sammanställa, och resultatet blev som följer:

Gustav Bonds har i hemlighet en stor passion för växter. Han har gröna fingrar och gillar att odla det lite ovanligare. På hans balkonger och fönsterbrädor inne i stan är det smockat med grönt och de symboliserar öppna och fria växthus där han och växterna kan interagera fritt. När han planterar nytt sker detta gärna med death-metal musik i bakgrunden för att skapa en enhetlig cirkel av livet och på så vis lättare hamna i en trans för att uppleva en högre sinnesstämning.

När han vill slappna av äter Gustav glass eller dricker alldeles för mycket te. Teet kokar han dock inte i en tekanna, nej han tänjer på gränserna! Elsa anar att det har gjorts hinkvis med te med tex ukuleler som kärl, Ming vaser eller varför inte en vattenkanna?

Gustav är trygg i sig själv och i harmoni med naturen, att bo i små utrymmen under för lång tid ger honom ångest och ett djupt behov av att sjunga” Jag vill bo i en svamp annars får jag kramp!” Fast då närmar vi oss bristningsgränsen.

I övrigt har han en stor förundran för hjärnans kraft och uppskattar mycket sin egen intelligens.  Hans egen hjärna ställer dock till problem med hans förhållningsätt till Gud och man funderar om han trots sin inre trygghet inte ändå söker efter en yttre kraft, en Gud som vakar över oss alla?

 

Caroline Rosendahl & Elsa Reuterswärd
caroline.rosendahl@djh.vrg.se, elsa.reutersward@djh.vrg.se